Att se en övergiven bil i miljön är en olust. Men bilfantaster från Karlskrona attraheras ändå till en kyrkogård för rostiga bilar som flugor till en sockerbit. Och i Småland och Värmland förekommer 2 lagenligt grundade bilskrotar, som omvandlats till osannolika fordonsvrak-utställningar. Många fordon med olika bilmodeller från 40- till 60-talet finns och offentliggörs för beskådning ibland träd och buskar. Det är fler än bilentusiaster som hedrar muskelpaketen och designer av de amerikanska giganterna. Fina runda konturer och enorma muskler var dåtidens riktlinjer för en duktig produkt. Resultaten dyrkas än idag av 10 000-tals turister varje år. Gravplatserna för antika bilar har blivit ortens stora inkomstkälla och genererar de främsta turistpengarna. Dessa inkomster har också minskat klimatvännernas fordran på bärgning och upphörande av aktiviteterna. Men en nystart eller expansion av en sådan anordning är helt stoppad via Trafikverkets begäran att återvinna en uttjänt personbil för återvinning.

Inte en enda lovlig gravplats för gamla fordon finns i dag i Karlskrona

Det finns massa samlingsställen för kasserade fordon i landet. Men blott ett par är auktoriserade av områdets miljöbyrå som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Karlskrona. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra märken från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen människor årligen. Även fast ett samhällsorgans rådslut om utgallring av alla bilar, har ett godkännande, som varar till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens värde för platsen och omhuldas följaktligen på ultimata sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan undsättning till etablering av attraktion. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Säljande av brukade bilkomponenter ägde rum till 80-talet då verksamheten avvecklades. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter viss omhändertagande av skrotbilar, som var placerade på annans mark. Ungefär tusen annorlunda bilmodeller från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde företaget, tillät privat personer att knalla omkring och observera de förlegade sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa påhälsningar resulterat i färre personbilar. Först och främst har Vw bubblor skrota bilen Göteborg varit åtråvärda för tjuvar. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs ska ses som sevärdhet eller klimatförstörelse har argumenterats av miljöutskottet. Nu för tiden kategoriseras bilvrak, som miljögiftigt restprodukt. Men så förlegade fordonsvrak har självsanerats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.

Risk finns för olaglig bilkyrkogård i Karlskrona

Ingen i Karlskrona kommer dock att kunna se personbilar från de mest kända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes omkring 200 skrotbilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och kontroll, då fordonsinnehavarna beslöt att dölja bilen på detta smarta sätt. Och Värmland har haft dolda sevärdheter. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsområden är utvalda. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar solklart om samlingsområden. Bristen på handlanden från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legitima gravplatser för gamla fordon i Värmland och Småland.