Bilkyrkogårdar lockar besökare från Karlstad

Ingen nostalgisk fordonsägare från Karlstad färdas genom Båtnäs eller Småland utan att besöka någon av de här kyrkogårdar för rostiga bilar. Här existerar hundratals vrak från 40-talet och framåt. Ålderstigna fordonsvrak ligger om vartannat. Men de föråldrade ljuvligheternas form går inte att sumpa. Man måste inte vara bilbeundrare för att beundra stålskeletten som övergått till rostiga med åren. Dåtidens skrota bilen Göteborg bilbyggare behövde inte grubbla på luftmotstånd eller bensinanvändning. Så på konstruktions stadiet producerades personbilar med storlek och gestaltning som inte någonsin mer kommer att visas. Inte ens i fantasin. Och Gravplatsen för gamla fordon har förvandlas till ortens stora besöksmål för turister. De alstrar årligen de främsta inkomstkällorna för berörda samhällen. Så det överraskar ingen, att naturämbetsverken sätter tummen upp nuförtiden. Men några nyetableringar kan inte emotses. Transportstyrelsen har igenom stenhårda bilskrotningsförordningar har förbjudit efterkommande. Olyckligtvis finns det flertalet förbjudna insamlingsställen med förlegade bilar. De verkar handla ogenerat, när inspektörer från Transportstyrelsen inte reagerar på lagbrotten.

Inte någon laglig kyrkogård för rostiga bilar existerar nuförtiden i Karlstad

Det förekommer flertalet uppställningsområden för ratade bilar i landet. Men enbart ett par är auktoriserade av områdets klimatkontor som bestående bilkyrkogårdar för turister från Karlstad. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns många hundra bilmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen personer varje år. Även fast ett samhällsorgans beslut om utgallring av alla uttjänta bilar, har ett tillstånd, som fortgår trettio år till. Det om inget är ett belägg på turistnäringens roll för platsen och värnas för den skull på ultimata vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Värmland har inte innehaft likadan stöd till etablering av kulturminnen. Här skapades en skrot under mitten av förra seklet. Handel av begagnade bilreservdelar höll på till 80-talet då bilskroten upplöstes. Vraken blev orörda efter speciell omhändertagande av bilar, som var uppställda på annans egendom. Cirka tusen olika fordonsmodeller från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, tillät vanligt folk att gå runt och iaktta de ålderstigna sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa påhälsningar inneburit färre fordon. Framför allt har Volvo Pv-444 varit tilltalande för tjuvar. Enbart stolar har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska betraktas som kulturminne eller klimatförödelse har argumenterats av klimatkommittén. Numera kategoriseras skrotbil, som klimatvådligt avfall. Men så föråldrade vrak har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Fara existerar för illegal gravplats med gamla fordon i Karlstad

Ingen i Karlstad kommer likväl att kunna se fordon från de mest kända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest kända stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 personbilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då fordonsinnehavarna tog beslutet att dölja bilen på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har haft dolda dragplåster. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta från 50-talet. Numera hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar fördelade i Sverige. Det är häpnadsväckande hur uselt dessa uppställningsområden är utvalda. Att observera sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om uppställningsplatser. Bristen på åtgärder från betrodd polis är närmast kass och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Ryd.