Uppställningsplatser i Finspång liknar ingen bilkyrkogård

När man tittar på en illegal uppsamlingsområde med fordonsvrak från Finspång är det är inte underligt, att en påhälsning på en kyrkogård för rostiga bilar medför en tillbakablickande av sällan känt slag. De korroderade karosserna från amerikanare får en att komma ihåg om en tidsperiod som flertalet inte varit med om, men nog har drömmar om. Men perioden för sådana nyskapelser är till ända. Premisserna för miljö och bilförbrukning har fullständigt förändrats, även på den amerikanska marknaden. Bastanta men väldigt smakfulla skrota bilen Göteborg muskelknippen är en förgången tidsperiod. Och det är dessa hågkomsterna eller förhoppningar som upplivas hos en hänförd besökare. Att hitta väldigt åtgångna vrakdelar efter en enkel typexempel förtar inte känslan om en design som aldrig kommer åter. I och med de flesta årliga turisterna har 2 gravplatser för gamla fordon i Småland och Båtnäs lyckats få bestående tillåtelse för verksamheten. Kommunens förenade inkomster från dessa får också en rabiat klimatsjäl att tänka om. Men på något ställe har skriken varit högljudda. Att söka medgivande för en upprättande är däremot lönlöst. olagliga uppställningsutrymme, som klimatenligt kan jämställas med gravplatser för gamla fordon med personbilar, är ett tilltagande problem, som verkar vara komplicerat att motverka.

Inte en enda legitim kyrkogård för rostiga bilar existerar nuförtiden i Finspång

Det existerar flertalet samlingsområden för uttjänta bilar i Sverige. Men enbart ett par är legitimerade av platsens miljökansli som varaktiga bilkyrkogårdar för trafikanter från Finspång. Dessa allmänt bekanta platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar många hundra bilmärken från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 människor varje år. Trots ett myndighets fastställande om avlägsnande av alla personbilar, har ett godkännande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett bevis på turistverksamhetens innebörd för platsen och omhuldas för den skull på ultimata förfaringssätt av samhället. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft samma assistans till inrättande av attraktion. Här skapades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Försäljning av beg. bilkomponenter pågick till åttio-talet då skroten avvecklades. Vraken blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var uppställda på annans mark. Cirka tusen olika bilmodeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, tillät vanligt folk att vandra omkring och se de gamla klenoderna. Dessvärre har dessa påhälsningar medfört färre personbilar. Framför allt har Volvo Pv-444 varit tilltalande för kriminella. Bara inredningar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng ska ses som kulturminne eller miljökatastrof har diskuterats av klimatutskottet. Idag klassificeras fordonsvrak, som miljöfarligt avfall. Men så äldre bilvrak har självrensats och klimatproblem har sanerats från marken.

Risk förekommer för illegitim bilkyrkogård i Finspång

Ingen i X kommer likväl att kunna beskåda objekt från de mest välkända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen hittades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 bilar fram ur ett kärr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för användning och kontroll, då bilägarna tog beslutet att dölja bilen på detta finurliga vis. Och Värmland har haft hemliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruva fasades ut och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden finner man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i riket. Det är överraskande hur bedrövligt dessa uppställningsställen är selekterade. Att se sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar solklart om uppställningsområden. Försakelsen på handlanden från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och sporrar till många oegentligheter. En heder måste ändå lämnas till landets två i särklass högättade och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Kyrkö Mosse.