Bilkyrkogårdar lockar besökare från Fisksätra

Ingen nostalgisk ägare från Fisksätra färdas genom Årjäng eller Småland utan att besöka någon av de här bilkyrkogårdar. Här finns många bilar från mitten av förra seklet. Förlegade skrotbilar befinner sig huller om buller. Men de gamla skönheternas skepnad går inte att undgå. Man måste inte vara bilfantaster för att beundra skrothögarna som förvandlas till rostiga med tiden. Forna fordonsdesigner behövde inte tänka på luftfriktion eller bränsleanvändning. Så på konstruktions stadiet skapades fordon med dimension och design som aldrig mer kommer produceras. Inte ens i fantasin. Och Gravplatsen för gamla fordon har blivit kommunernas stora besöksmål för turister. De genererar årligen de bästa vinsterna för nämnda städer. Så det förvånar ingen, att miljöämbetsverken är glada numera. Men några nyetableringar kan inte emotses. Transportstyrelsen har via stenhårda skrotningsbestämmelser har lagt locket på för ivriga efterkommande. Sorgligt nog existerar det många illegala insamlingsställen med förlegade bilar. De verkar agera ogenerat, när tillsynsorganet Länsstyrelsen inte påverkas på bedrägerierna.

Ingen lagenlig kyrkogård för rostiga bilar förekommer idag i Fisksätra

Det förekommer flertalet samlingsställen för uttjänade bilar i Sverige. Men endast två är legitimerade av traktens klimatbyrå som varaktiga bilkyrkogårdar för trafikanter från Fisksätra. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många skrota bilen Göteborg hundra modeller från 20- till 50-talen och gästas av fler än 15 000 människor varje år. Även fast ett departements fastställande om utrensning av alla personbilar, har ett godkännande, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens mening för stället och vårdas således på yppersta sätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma assistans till etablering av attraktion. Här startades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Säljande av beg. bildelar ägde rum till åttio-talet då skroten avvecklades. De uttjänta fordonen blev stående kvar efter särskild omhändertagande av fordonsvraken, som var placerade på annans egendom. Omkring tusen annorlunda fordonsmodeller från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, tillät allmänheten att vandra omkring och iaktta de gamla klenoderna. Olyckligtvis har dessa vistelser medfört färre bilar. Särskilt har Volkswagen-bussar varit omtyckta för plundrare. Enbart dörrmattor har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska ses som kulturminne eller miljöförstörelse har debatterats av miljönämnden. Numera kategoriseras ett uttjänt fordon, som klimatskadligt restprodukt. Men så äldre vrak har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.

Hot finns för olaglig bilkyrkogård i Fisksätra

Inte en själ i Fisksätra kommer likväl att kunna observera fordon från de mest välkända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända stället hittades på Gotland. I Tingstäde schaktades ungefär 200 personbilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för hantering och övervakning, då bilinnehavarna beslöt att dölja bilen på detta listiga vis. Och Värmland har haft hemliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruva avvecklades och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Idag finner man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon spridda i Sverige. Och det är överraskande hur illa dessa uppställningsområden är valda. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om samlingsplatser. Bristen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till landets 2 i särklass högättade och legitima gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Ryd.