När man ser en illegitim samlingsplats med fordonsvrak från Fritsla är det är inte märkligt, att ett besök på en kyrkogård för rostiga bilar ger en återblickande av sällan känt slag. De korroderade skrothögarna från jänkare får en att minnas om en tid som de flesta inte fått ta del av, men nog har drömmar om. Men perioden för sådana nyskapelser är slut. Villkoren för miljö och bilåtgång har totalt ändrats, även på den nord amerikanska handeln. Bastanta men fantastiskt stilfulla åkdon är en förgången tidsperiod. Det är dessa minnesbilderna eller drömmar som väcks hos en entusiastisk gäst. Att påträffa rostiga vrakdelar efter en alldaglig typexempel fråntar inte förnimmelsen om en skapelse som inte någon gång kommer i retur. Som ett resultat av de flesta årliga gästerna har två bilkyrkogårdar i Kyrkö Mosse och Värmland lyckats få permanent behörighet för verksamheten. Samhällets skrota bilen Fritsla ackumulerade vinster från dessa får även en inbiten miljöaktivist att reflektera. Men på något ställe har meningsutbytet varit högljudda. Att få behörighet för en upprättande är däremot förgäves. olagliga insamlingsområde, som naturmässigt kan jämställas med gravplatser för gamla fordon med bilar, är ett växande dilemma, som verkar vara komplicerat att motarbeta.

Ingen lagenlig kyrkogård för rostiga bilar existerar i dag i Fritsla

Det existerar flertalet samlingsställen för ratade vrak i landet. Men enbart två är certifierade av traktens miljökontor som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Fritsla. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar flera dussintals bilmärken från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 personer årsvis. Även fast ett myndighets beslut om elimination av alla uttjänta bilar, har ett tillstånd, som fortgår trettio år till. Det om inget är ett bevis på besöksverksamhetens mening för stället och omhuldas därför på yppersta vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft samma stöd till etablering av sevärdhet. Här startades en skrotningsfirma under 1950-talet. Säljande av begagnade bildelar ägde rum till åttio-talet då bilskroten upplöstes. Bilvraken blev kvarlämnade efter särskild omhändertagande av skrotbilarna, som var placerade på annans mark. Typ tusen olika bilmärken från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, tillät gemene man att knalla runt och se de äldre klenoderna. Tyvärr har dessa påhälsningar resulterat i färre objekt. Särskilt har Volkswagen-bussar varit omtyckta för kriminella. Enbart dörrar och huv har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs skall betraktas som turistattraktion eller klimatkatastrof har avhandlas av miljökommissionen. Nuförtiden kategoriseras bilvrak, som miljövådligt restprodukt. Men så förlegade bilvrak har självsanerats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.

Hot finns för illegitim bilkyrkogård i Fritsla

Inte en själ i Fritsla kommer dock att kunna observera objekt från de mest välkända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde grävdes ungefär 200 fordon fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då fordonsägarna tog beslutet att dölja bilen på detta finurliga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit hemliga turistattraktioner. Östra Sivbergs brott fasades ut och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är över 70 år gamla. Numera hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar utspridda i riket. Det är förvånande hur bedrövligt dessa samlingsplatser är utvalda. Att se sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar uppenbart om samlingsområden. Avsaknaden på ingripanden från betrodd polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste ändå lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och legala gravplatser för gamla fordon i Värmland och Småland.