Fristad får inte etablera en bilkyrkogård

Gamla skrotbilsuppställningar i Fristad som ser ut som bilkyrkogårdar är idag inte legitima. Några nya med behörighet att visa antika klenoder kommer ingalunda att etableras. Länsstyrelsen bromsar via bilskrotningsbestämmelsen alla sådana förslag. Uttjänta bilar är stämplade som miljökritiskt spill och skall kasseras och regenereras av en godkänd skrot. Men de enstaka som existerar har emellertid övergått till väldiga attraktioner. Merparten av ortens turistverksamhet grundas på och runt dessa ställen. De rostiga karosserna från 50-talet väcker massa minnen hos en tillbakablickande fordonsägare. Märken varieras i en förtjusande sammanblandning. Förlegade utgångna fordonsmodeller kan också skönjas mellan träden. Så inget annat kan liknas med atmosfären, från förr i världen, än dessa ställen.

Inte någon legitim bilkyrkogård finns idag i Fristad

Det existerar många samlingsområden för kasserade bilvrak i landet. Men enbart 2 är behöriga av lokalsamhällets miljökontor som permanenta bilkyrkogårdar för resande från Fristad. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns flera dussintals märken från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 individer årligen. Trots ett departements rådslut om utgallring av alla skrotbilar, har ett godkännande, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett belägg på besöksnäringens betydelse för orten och skyddas därför på yppersta vis av samhället. Årjängs stolthet i Värmland har inte fått samma stöd till upprättande av attraktion. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Handel av begagnade bildelar höll på till 80-talet då skroten lades ned. Bilvraken blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var uppställda på annans egendom. Typ tusen olika märken från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde företaget, lät vanligt folk att vandra runt och beskåda de äldre rariteterna. Dessvärre har dessa vistelser resulterat i färre fordon. Framför allt har Volkswagen-bussar varit tilltalande för kriminella. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall betraktas som turistattraktion eller klimatförstörelse har debatterats av miljödelegationen. Nuförtiden bedöms fordonsvrak, som klimatfarligt restprodukt. Men så gamla vrak har självsanerats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.

Fara existerar för illegitim gravplats för gamla fordon i Fristad

Inte någon i Fristad kommer dock att kunna observera fordon från de mest välkända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 fordon fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och övervakning, då fordonsägarna tog beslutet att begrava bilen på detta smarta sätt. Och Värmland har haft osynliga attraktioner. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där fann skrota bilen Fristad man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i riket. Det är förvånande hur dåligt dessa samlingsplatser är utvalda. Att beskåda sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar uppenbart om uppställningsplatser. Avsaknaden på aktioner från betrodd myndighet är närmast kass och inspirerar till många bedrägerier. En heder måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass högättade och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Ryd.