Turistmagneter som bilkyrkogårdar saknas i Visby

Inte någon i Visby vill bekanta sig med illegitima och naturgiftiga uppställningsställen för bilar. Men det är mångas dröm att hälsa på en kyrkogård för rostiga bilar. Alla trånande fordonsinnehavare har drömmar om tidsskedet, då de bulliga och bränsleslukande vidundren infördes. På den skandinaviska kommersen var nord amerikanska fordonsmodeller ledande. Det är resterna från dessa bilmärken, som lockar gäster till landets 2 behöriga kyrkogårdar för veteran fordon. Att få beskåda ett föråldrat lysande muskelknippe åkande i verkliga livet är få förunnat. Men på en en bilkyrkogård existerar en hel drös av naturliga original från underbara skapelser. En rundvandring ibland dessa dyrbarheter, med klockan vriden tillbaka ett sjuttiotals år och är inget man glömmer i första taget. Det är inte erforderligt att tänka på aktuella miljöproblem med nutidens föråldrade fordon. Endast trivas av de kurviga arkitekturerna som aldrig kommer tillbaka.

Inte en enda legal kyrkogård för rostiga bilar förekommer nuförtiden i Visby

Det existerar en del samlingsområden för avdankade bilvrak i landet. Men blott två är auktoriserade av traktens miljöavdelning som bestående gravplatser för gamla fordon för resenärer från Visby. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns många hundra märken från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen personer årsvis. Även fast ett samhällsorgans beslut om utgallring av alla fordon, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett belägg på besöksnäringens roll för stället och värnas för den skull på yppersta förfaringssätt av samhället. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått likadan hjälp till inrättande av kulturminnen. Här grundades en skrot under 1950-talet. Försäljning av brukade delar ägde rum till åttio-talet då verksamheten avvecklades. Vraken blev kvarlämnade efter särskild omhändertagande av bilar, som var placerade på annans mark. Typ tusen olika fordonsmärken från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, medgav allmänheten att vandra runt och iaktta de äldre klenoderna. Tyvärr har dessa besök medfört färre fordon. Framför allt har Saab V-4 varit omtyckta för plundrare. Endast dörrar och huv har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall ses som turistattraktion eller klimatförödelse har avhandlas av klimatnämnden. Nuförtiden rangordnas bilvrak, som klimatvådligt avfall. Men så föråldrade vrak har självrensats och klimatbesvär har sanerats från marken.

Risk finns för illegal bilkyrkogård i Visby

Ingen i Visby kommer emellertid att kunna betrakta bilar från de mest kända skrota bilen Göteborg förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest kända platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 personbilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då bilinnehavarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta listiga sätt. Och Värmland har haft osynliga besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden hittar man helt andra illegitima bilkyrkogårdar utspridda i landet. Och det är överraskande hur förkastligt dessa uppställningsställen är selekterade. Att beskåda sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar uppenbart om uppställningsplatser. Försakelsen på åtgärder från betrodd myndighet är närmast kass och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste emellertid lämnas till landets två i särklass förnämsta och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Ryd.