Turistmagneter som bilkyrkogårdar saknas i Sävsjö

Bilkyrkogårdar har förvandlas till jättelika dragplåster för alla fordonsfantaster från Sävsjö, som medverkar till vissa av platsens turistintäkter. En del skrotföretag har eftersträvat att skapa något motsvarande igenom att ställa upp ålderstigna fordon. Ansedda fordonsmodeller skulle kunna få hit bilbeundrare från hela Norrland, men Naturvårdsverkets skrotningsstadga sätter hinder för sådana handlingar. Det Förekommer ”kyrkogårdar för rostiga bilar” med övriga motiv än utställning av uttjänta personbilar för vanliga människor. Flera är olagliga uppställningsplatser, som är tydliga att betrakta. Ledare från naturförvaltning verkar inte bry sig eller anklagar alla andra som skyldiga, varför de här miljöfarliga platser arbetar utan påhälsning av polisen. Men det existerar enstaka seriösa skrotar som fått myndigheterna tilltro att driva sina äldre skrotar i det gröna alltjämt.

Inte en enda legitim bilkyrkogård finns i dag i Sävsjö

Det finns många samlingsområden för uttjänade fordon i landet. Men endast ett par är behöriga av ortens klimatbyrå som varaktiga bilkyrkogårdar för resenärer från Sävsjö. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns många hundra märken från 20- till 50-talen och gästas av fler än 15 000 personer årsvis. Trots ett myndighets rådslut om avlägsnande av alla uttjänta bilar, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett belägg på turistnäringens betydelse för platsen och vårdas för den skull på lämpligaste vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma assistans till upprättande av attraktion. Här grundades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Handel av begagnade bildelar fortgick till åttio-talet då skrotföretaget avvecklades. Bilvraken blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av bilar, som var uppställda på annans mark. Ungefär tusen olika bilmodeller från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde företaget, medgav vanligt folk att vandra runt och se på de äldre klenoderna. Sorgligt nog har dessa vistelser resulterat i minskade bilar. Speciellt har Volkswagen-bussar varit tilltalande för tjuvar. Bara dörrmattor har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska betraktas som turistattraktion eller klimatkatastrof har avhandlas av klimatutskottet. Idag bedöms bilvrak, som klimatskadligt restprodukt. Men så föråldrade vrak har självsanerats och klimatbekymmer har sanerats från marken.

Risk existerar för lagstridig gravplats för gamla fordon i Sävsjö

Inte en själ i Sävsjö kommer ändå att kunna beskåda bilar från de mest välkända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället upptäcktes på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 bilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för användning skrota bilen Göteborg och kontroll, då fordonsinnehavarna bestämde sig att dölja fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon fördelade i landet. Det är förvånande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsområden är utvalda. Att betrakta sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar solklart om transitställen. Försakelsen på aktioner från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass belevade och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Småland.