Uppställningsställen i Södertälje för personbilar är strikt olagliga. Men inte de 2 numera behöriga och omtalade gravplatserna för antika bilar i Kyrkö Mosse och Värmland. Några nya kommer emellertid inte någonsin att uppkomma återigen. Miljövårdsverkets skrota bilen Göteborg skrotningsstadga att göra sig av med bilen med återbruk grusar alla sådana tankar. De existerande har omsider fått klimatdepartementens godkännande att håva in pengar till orterna. Mängder av begeistrade bilinnehavare gästar de isolerade orterna årsvis. Med sådant utslag backar även den mest skrikande miljöeldsjälen. Det är turligt för många fantaster. Rövare och vandaler sjunker ändå mängden. Det är framför allt amerikanerna som tilldrar det bästa inlevelsen. De bulliga formerna från dessa odjur är utan jämförelse. På den tiden skapades bilarna av designers, som inte måste fundera på tyngder eller bensinkonsumtion. Det är endast en dröm att förvänta sig en ny Ford Crown Victoria eller någon annan plagiat av dessa tjusiga utformade muskelpaket ska återuppbyggas.

Inte någon lagenlig kyrkogård för rostiga bilar förekommer i dag i Södertälje

Det förekommer otaliga samlingsområden för ratade fordon i Sverige. Men enbart två är ackrediterade av områdets miljökontor som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Södertälje. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 personer årligen. Trots ett samhällsorgans beslut om avlägsnande av alla personbilar, har ett godkännande, som varar trettio år till. Det är verkligen ett belägg på besöksnäringens värde för stället och värnas således på ultimata förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma stöd till etablering av kulturminnen. Här grundades en bildemontering under 1950-talet. Handel av brukade delar fortgick till åttio-talet då verksamheten avvecklades. Bilvraken blev orörda efter speciell omhändertagande av skrotbilar, som var placerade på annans egendom. Cirka tusen skilda modeller från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, lät vanligt folk att promenera runt och beskåda de gamla sevärdheterna. Sorgligt nog har dessa besök medfört minskade objekt. Särskilt har Volkswagen-bussar varit omtyckta för plundrare. Enbart dörrmattor har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland skall ses som sevärdhet eller miljöförödelse har avhandlas av klimatnämnden. Idag klassificeras en utjänad bil, som klimatskadligt avfall. Men så förlegade fordonsvrak har självrensats och klimatproblem har sanerats från marken.

Risk förekommer för illegitim bilkyrkogård i Södertälje

Ingen i Södertälje kommer likväl att kunna betrakta personbilar från de mest kända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades cirka 200 skrotbilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och tillsyn, då ägarna bestämde sig att begrava bilen på detta finurliga sätt. Och Värmland har det förekommit hemliga besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar spridda i riket. Det är förbluffande hur dåligt dessa ihopsamlingsställen är utvalda. Att betrakta sådana på vattenbevarade ställen utan kontroll av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om samlingsplatser. Bristen på ingripanden från ansvarig polis är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste dock lämnas till Sveriges två i särklass belevade och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Småland.