Illegala bildumpningar i Tanumshede förväxlas med bilkyrkogårdar

Illegala uppställningsställen med personbilar i Tanumshede opponeras av Miljöpartiet. Men 2 kyrkogårdar för rostiga bilar i Sverige finns kvar i och med den väldiga utdelningen till ortens finanser. Samhället runtom Småland och Båtnäs har övergått till hela Sveriges enorma turistattraktion. Att skåda på de väldigt åtgångna fordonsvraken från mitten av 1900 talet är att resa tillbaka med tiden. Möjligtvis är det nord amerikanska vidunder, som får den ofördragsamma bilägaren att bli trånande. Och med allt rätt. Designer, som var fordonsarkitekter, byggde fordon med bara utseende som förebild. Tunga välskapta törstiga fordon med eldsflammor på bagageluckan infördes med puka och trumpeter. När en återblickande besökare har drömmar om dåtiden, reflekterar han inte på de gigantiska miljöproblemen sådana bjässar skulle framkalla med dagens miljösynsätt. Och där illegitima områden med personbilar är mardrömmar för handlingsivrare. Men föreställningar och drömmar fördärvar inte naturen. Så den avkopplande promenaden runt de rostiga bilvraken är som att födas på nytt. Och ortens penningförråd ökar för varje gäst som kommer.

Inte en enda tillåten bilkyrkogård finns i dag i Tanumshede

Det existerar många samlingsområden för skrotade bilvrak i Sverige. Men enbart ett par är certifierade av traktens klimatbyrå som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Tanumshede. Dessa kända områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer flera dussintals fordonsmodeller från början av 1900-talet och besöks av mer än 15 000 personer årsvis. Trots ett departements fastställande om elimination av alla fordon, har ett godkännande, som varar till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksnäringens roll för platsen och omhuldas således på lämpligaste vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft samma undsättning till inrättande av kulturminnen. Här startades en skrotningsfirma under 1950-talet. Försäljning av brukade delar fortgick till 80-talet då verksamheten upphörde. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av bilar, som var uppställda på annans mark. Cirka tusen olika märken från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde företaget, tillät privat personer att ströva omkring och observera de föråldrade klenoderna. Tragiskt nog har dessa besök medfört färre fordon. Speciellt har Volvo Pv-444 varit lockande för tjuvar. Endast stolar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs skall ses som kulturminne eller miljöförstörelse har debatterats av miljödelegationen. Idag klassas skrotbil, som miljöskadligt avfall. Men så gamla fordonsvrak har självrensats och klimatproblem har sanerats från marken.

Hot existerar för illegitim bilkyrkogård i Tanumshede

Ingen i Tanumshede kommer dock att kunna observera objekt från de mest välkända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skrota bilen Göteborg skyfflades cirka 200 personbilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och tillsyn, då fordonsinnehavarna bestämde sig att dölja fordonet på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit hemliga besöksmål. Östra Sivbergs gruva fasades ut och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden finner man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i Sverige. Och det är förvånande hur förkastligt dessa uppställningsplatser är valda. Att betrakta sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Trafikverkets är påfallande. Det handlar obestridligt om samlingsområden. Avsaknaden på aktioner från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många oegentligheter. En heder måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och lagenliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.