Bilkyrkogårdar har övergått till jättelika dragplåster för alla bilentusiaster i Timrå, som medverkar till vissa av regionens turistinkomster. Några bilskrotar har försökt att etablera något likartat igenom att bevara ålderstigna bilar. Allmänt Kända bilmärken skulle kunna dra inbitna fordonsentusiaster från hela Götaland, men Länsstyrelsens bilskrotningsföreskrift sätter stopp för sådan tankar. Det finns ”gravplatser för gamla fordon” med övriga avsikter än uppvisande av uttjänta bilar för gemene man. Majoriteten är illegala bilplatser, som är tydliga att se. Ledare från Miljöadministrering skrota bilen Göteborg verkar inte bry sig eller skyller på andra som vållande, varför de här klimatvådliga områden jobbar utan besök av någon myndighet. Men det existerar enstaka seriösa bilskrotar som fått Naturvårdsverkets tilltro att idka sina antika bilskrotar i det gröna fortsättningsvis.

Ingen laglig gravplats för gamla fordon finns idag i Timrå

Det förekommer några ihopsamlingsområden för ratade vrak i landet. Men enbart 2 är certifierade av traktens miljöavdelning som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Timrå. Dessa berömda områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra bilmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen individer varje år. Trots ett departements fastställande om avlägsnande av alla bilar, har ett tillstånd, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens värde för platsen och skyddas för den skull på lämpligaste sätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft likadan stöd till upprättande av attraktion. Här grundades en bilskrot under 1950-talet. Handel av brukade bildelar höll på till 1980-talet då skroten lades ned. Skrotbilarna blev orörda efter viss tvångsförflyttning av bilar, som var uppställda på annans egendom. Cirka tusen annorlunda märken från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde företaget, lät vanligt folk att ströva runt och iaktta de föråldrade sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa påhälsningar resulterat i minskade fordon. Framför allt har Vw bubblor varit åtråvärda för skövlare. Endast dörrar och huv har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng skall betraktas som turistattraktion eller klimatkatastrof har avhandlas av klimatutskottet. Nuförtiden kategoriseras en uttjänad bil, som klimatskadligt restprodukt. Men så förlegade skrotbilar har självsanerats och miljöproblem har sanerats från marken.

Fara finns för olaglig bilkyrkogård i Timrå

Inte en själ i Timrå kommer dock att kunna betrakta objekt från de mest välkända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då bilinnehavarna bestämde sig att begrava fordonet på detta listiga vis. Och Värmland har det förekommit hemliga lockelse. Östra Sivbergs gruva fasades ut och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden hittar man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i Sverige. Och det är förvånande hur bedrövligt dessa uppställningsområden är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om transitplatser. Bristen på åtgärder från ansvarig polis är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En heder måste dock lämnas till landets 2 i särklass högättade och legitima gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Ryd.