En bilkyrkogård välsignas medan ett dumpat vrak i Hisings Backa förbannas

Ingen nostalgisk bilägare från Hisings Backa åker igenom Båtnäs eller Ryd utan att gästa någon av de här gravplatser för gamla fordon. Här finns otaliga skrotbilar från mitten av förra seklet. Förlegade bilar ligger om vartannat. Men de gamla ljuvligheternas skepnad går inte att undgå. Man måste inte vara raggare för att beundra skrothögarna som övergått till väldigt åtgångna med åren. Forna fordonskonstruktörer var inte behov av att tänka på luftresistans eller drivmedelskonsumtion. Så på konstruktions stadiet producerades fordon med dimension och gestaltning som inte någonsin mer kommer tillverkas. Inte ens i drömmen. Och Gravplatsen för gamla fordon har blivit kommunernas turistmagneter. De skapar årligen de bästa inkomstkällorna för berörda bygder. Så det förundrar ingen, att miljöbyråarna är glada numera. Men några nya gravplatser för bilar kan inte hoppas på. Naturvårdsverket har genom stentuffa bilskrotningsstadgar har förbjudit avkomlingar. Beklagligtvis förekommer det en del olagliga insamlingsområden med föråldrade bilar. De tycks uppträda oberört, när inspektörer från Länsstyrelsen inte reagerar på bedrägerierna.

Inte en enda tillåten bilkyrkogård finns nuförtiden i Hisings Backa

Det finns många samlingsområden för avdankade bilar i Sverige. Men endast ett par är behöriga av områdets klimatkontor som bestående bilkyrkogårdar för trafikanter skrota bilen Hisings Backa. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer flera dussintals bilmärken från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen människor årsvis. Trots ett samhällsorgans rådslut om utgallring av alla personbilar, har ett medgivande, som varar trettio år till. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens innebörd för stället och skyddas för den skull på lämpligaste förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått samma undsättning till inrättande av kulturminnen. Här grundades en skrot under mitten av förra seklet. Handel av begagnade delar ägde rum till 80-talet då verksamheten upplöstes. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av skrotbilar, som var placerade på annans mark. Ungefär tusen olika fordonsmodeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde företaget, tillät privat personer att gå omkring och betrakta de äldre sevärdheterna. Tyvärr har dessa besök resulterat i färre personbilar. Särskilt har Vw bubblor varit omtyckta för tjuvar. Endast dörrar och huv har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall betraktas som sevärdhet eller klimatkatastrof har argumenterats av klimatutskottet. Nu för tiden klassificeras en uttjänad bil, som klimatgiftigt avfall. Men så äldre skrotbilar har självrensats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.

Fara existerar för olaglig kyrkogård för rostiga bilar i Hisings Backa

Inte någon i Hisings Backa kommer likväl att kunna betrakta fordon från de mest kända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades omkring 200 bilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för skötsel och tillsyn, då fordonsinnehavarna tog beslutet att jordfästa fordonet på detta sluga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga sevärdheter. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera finner man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i riket. Det är häpnadsväckande hur dåligt dessa samlingsplatser är valda. Att betrakta sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar uppenbart om uppställningsplatser. Bristen på aktioner från ansvarig polis är närmast katastrofal och inspirerar till många fuffens. En ära måste emellertid lämnas till Sveriges 2 i särklass högättade och lagenliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Småland.