Samlingsplatser i Järna för uttjänta bilar är strikt illegitima. Men inte de 2 idag behöriga och berömda bilkyrkogårdarna i Småland och Värmland. Några nya kommer dock aldrig att uppstå återigen. Miljövårdsverkets skrotningsstadga att kassera bilen med recycling grusar alla sådana tankar. De förekommande har numera fått klimatsektionernas godkännande att dra in inkomster till samhällena. Många begeistrade fordonsägare besöker de avskilda orterna årsvis. Med sådant resultat backar till och med den mest skrikande klimataktivisten. Och det är turligt för flertalet beundrare. Kriminella och vandaler minskar dock mängden. Det är framför allt amerikanerna som dra till sig det största inlevelsen. De bullformade designerna från dessa odjur saknar jämförande. Dåtidens fordon skapades av ingenjörer, som inte måste tänka på luftmotstånd eller bensinkonsumtion. Det är enbart en utopi att vänta sig en ny Buick Electra 225 eller någon annan plagiat av dessa eleganta designade muskelpaket ska rekonstrueras.

Ingen tillåten gravplats för gamla fordon existerar nuförtiden i Järna

Det förekommer en del samlingsområden för kasserade bilvrak i Sverige. Men enbart ett par är legitimerade av platsens miljöbyrå som bestående gravplatser för gamla fordon för resande från Järna. Dessa berömda områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse skrota bilen Göteborg existerar många hundra fordonsmärken från början av 1900-talet och besöks av fler än femton tusen personer årligen. Även fast ett departements fastställande om avlägsnande av alla fordon, har ett tillstånd, som varar till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens roll för stället och vårdas därför på bästa förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft likadan stöd till etablering av sevärdhet. Här skapades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Försäljning av beg. bilkomponenter pågick till 1980-talet då skrotföretaget upphörde. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter särskild omhändertagande av skrotbilarna, som var placerade på annans mark. Cirka tusen olika märken från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde företaget, tillät privat personer att vandra omkring och betrakta de förlegade sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa besök resulterat i färre fordon. Speciellt har Saab V-4 varit omtyckta för skövlare. Endast stolar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng ska betraktas som sevärdhet eller klimatförstörelse har debatterats av klimatdelegationen. Nu för tiden rangordnas ett uttjänt fordon, som miljöskadligt avfall. Men så ålderstigna bilvrak har självsanerats och miljöproblem har befriats från skog och mark.

Hot finns för illegitim bilkyrkogård i Järna

Inte en själ i Järna kommer emellertid att kunna se personbilar från de mest kända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället anträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades omkring 200 uttjänta bilar fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för användning och kontroll, då bilägarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta smarta vis. Och Värmland har haft osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden hittar man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon utspridda i riket. Det är överraskande hur illa dessa samlingsområden är valda. Att betrakta sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om samlingsplatser. Försakelsen på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste likväl lämnas till Sveriges två i särklass förnämsta och legala bilkyrkogårdar i Värmland och Ryd.