Dumpade bilar i Ingared kan inte lagligt förvandlas till en bilkyrkogård

Inte en själ i Ingared vill bekanta sig med illegala och miljö-menliga ihopsamlingsställen för uttjänta bilar. Men det är mångas fantasi att bevista en gravplats för gamla fordon. Alla nostalgiska bilägare fantiserar om tidsskedet, då de stora och bränsleslukande vidundren introducerades. På den europeiska marknaden var nord amerikanska modeller ledande. Och det är kvarlevorna från dessa fordonsmärken, som frestar turister till landets 2 godkända skrotgårdar. Att få observera ett äldre glänsande muskelpaket åkande i verkligheten är få förunnat. Men på en en kyrkogård för rostiga bilar ligger en hel drös av riktiga förebilder från underbara produkter. En tur jämte dessa dyrbarheter, är att vara barn på nytt och är inget man glömmer i första taget. Det är inte erforderligt att tänka på akuta klimatproblem med dagens äldre fordon. Enbart trivas av de runda gestaltningarna som man aldrig mer kommer att se på nytillverkade bilar.

Inte någon legitim kyrkogård för rostiga bilar existerar nu för tiden i Ingared

Det finns massa ihopsamlingsområden för ratade fordon i landet. Men blott två är behöriga av platsens miljökontor som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resande från Ingared. Dessa allmänt bekanta platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra märken från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen individer varje år. Fastän ett myndighets rådslut om utrensning av alla fordon, har ett bygglov, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett kvitto på turistnäringens innebörd för orten och skyddas därför på yppersta vis av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft likadan undsättning till inrättande av sevärdhet. Här skapades en skrotningsfirma under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade bilreservdelar fortgick till 1980-talet då skroten upphörde. Bilvraken blev orörda efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilar, som var parkerade på annans egendom. Ungefär tusen skilda fordonsmärken från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, tillät privat personer att ströva omkring och observera de förlegade rariteterna. Tyvärr har dessa vistelser resulterat i färre bilar. Först och främst har Vw bubblor varit populära för plundrare. Enbart dörrmattor har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska betraktas som kulturminne eller miljöförödelse har argumenterats av miljökommissionen. Numera rangordnas skrotbil, som klimatvådligt restprodukt. Men så förlegade skrotbilar har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.

Fara finns för illegal bilkyrkogård i Ingared

Inte en själ i Ingared kommer ändå att kunna beskåda fordon från de mest kända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest skrota bilen Ingared uppmärksammade platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 skrotbilar fram ur en myr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för handhavande och tillsyn, då fordonsinnehavarna tog beslutet att dölja bilen på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal skrotbilar. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon utspridda i landet. Och det är förbluffande hur dåligt dessa samlingsområden är utvalda. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om uppställningsställen. Bristen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast kass och inspirerar till många fuffens. En heder måste emellertid lämnas till landets 2 i särklass belevade och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Ryd.