När man tittar på en illegal uppställningsplats med uttjänta bilar från Höviksnäs är det är inte konstigt, att en påhälsning hos en bilkyrkogård ger en tillbakablickande som man inte ofta känner. De korroderade skrothögarna från jänkare får en att komma ihåg om en epok som många inte varit med om, men möjligtvis fantiserar om. Men tiden för dylika kaxiga fordon är förbi. Premisserna för klimat och bilförbrukning har helt förvandlats, också på den amerikanska marknaden. Mastiga men fantastiskt eleganta ekipage är i det förflutna. Det är dessa minnesbilderna eller förhoppningar som väcks hos en entusiastisk gäst. Att lokalisera väldigt åtgångna kvarlevor efter en enkel form dämpar inte känslan om en formgivning som inte skrota bilen Höviksnäs någon gång kommer åter. Till följd av de många årliga gästerna har 2 gravplatser för gamla fordon i Kyrkö Mosse och Årjäng lyckats få varaktigt tillåtelse för rörelsen. Ortens förenade inkomster från dessa får även en inbiten klimataktivist att tänka om. Men på nåt ställe har skriken varit kraftiga. Att erhålla auktorisation för en nyetablering är å andra sidan lönlöst. illegala insamlingsområde, som naturenligt kan jämföras med kyrkogårdar för rostiga bilar med skrotbilar, är ett stigande bekymmer, som tycks vara besvärligt att bekämpa.

Ingen lovlig gravplats för gamla fordon finns i dag i Höviksnäs

Det förekommer många samlingsställen för avdankade bilar i landet. Men enbart två är auktoriserade av områdets klimatkontor som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Höviksnäs. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra fordonsmodeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen individer årligen. Även fast ett departements fastställande om tömmande av alla skrotbilar, har ett godkännande, som varar trettio år till. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens betydelse för stället och skyddas således på bästa sätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft likadan stöd till inrättande av attraktion. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Handel av begagnade delar pågick till 80-talet då bilskroten upplöstes. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av bilar, som var uppställda på annans egendom. Omkring tusen annorlunda fordonsmodeller från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde skroten, medgav gemene man att vandra omkring och beskåda de ålderstigna sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa påhälsningar medfört minskade objekt. Speciellt har Volkswagen-bussar varit lockande för kriminella. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland ska betraktas som turistattraktion eller miljöförstörelse har avhandlas av klimatkommittén. Nuförtiden bedöms bilvrak, som miljöskadligt restprodukt. Men så ålderstigna vrak har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Risk finns för förbjuden bilkyrkogård i Höviksnäs

Ingen i Höviksnäs kommer ändå att kunna observera bilar från de mest välkända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende platsen hittades på Gotland. I Tingstäde grävdes omkring 200 bilar fram ur ett kärr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då ägarna beslöt att begrava fordonet på detta smarta sätt. Och Värmland har haft osynliga lockelse. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden finner man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i Sverige. Det är förvånande hur dåligt dessa uppställningsställen är selekterade. Att betrakta sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om samlingsställen. Försakelsen på ingripanden från ansvarig polis är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många bedrägerier. En heder måste emellertid lämnas till landets 2 i särklass högättade och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Ryd.