Miljöaktivister i Järvsö ogillar tillstånden till bilkyrkogårdar

Förbjudna samlingsställen med skrotbilar i Järvsö motarbetas av Transportstyrelsen. Men ett par kyrkogårdar för rostiga bilar i Sverige lever vidare på grund av den höga behållningen till ortens finanser. Samhället omkring Småland och Årjäng har omvandlas till hela länens gigantiska dragplåster. Att bevittna på de rostiga fordonsvraken från 1950-talet är att resa tillbaka med tiden. Troligen är det nord amerikanska rackare, som får den kompromisslösa bilägaren att bli trånande. Och med allt rätt. Produktutformare, som var fordonsarkitekter, tog fram fordon med bara utseende som skrota bilen Göteborg ideal. Mastiga läckra törstiga bilar med miss Universum på bagageluckan presenterades med överdådig prakt. När en tillbakablickande besökare drömmer sig bakåt i tiden, minns han inte på de stora klimatdilemmat sådana fordon skulle vålla med nutidens miljötänk. Och där illegala platser med skrotbilar är en gastkramning för handlingsivrare. Men tankar och drömmar försämrar inte omgivningen. Så den avstressande gångturen runt de rostiga bilvraken är som att födas på nytt. Och samhällets intäkter ökar för varje turist.

Inte någon legitim gravplats för gamla fordon förekommer nuförtiden i Järvsö

Det existerar massa samlingsområden för kasserade bilvrak i landet. Men enbart 2 är auktoriserade av områdets miljökansli som permanenta gravplatser för gamla fordon för resenärer från Järvsö. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra märken från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen personer varje år. Fastän ett departements beslut om avlägsnande av alla personbilar, har ett medgivande, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksverksamhetens mening för orten och omhuldas således på yppersta vis av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan hjälp till upprättande av attraktion. Här skapades en bildemontering under mitten av förra seklet. Handel av beg. reservdelar pågick till 1980-talet då verksamheten lades ned. Vraken blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilar, som var uppställda på annans egendom. Ungefär tusen skilda bilmodeller från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, tillät allmänheten att ströva runt och se de förlegade sevärdheterna. Dessvärre har dessa påhälsningar inneburit minskade bilar. Särskilt har Saab V-4 varit populära för kriminella. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska ses som kulturminne eller klimatförstörelse har diskuterats av miljökommittén. Numera rangordnas skrotbil, som miljögiftigt avfall. Men så gamla fordonsvrak har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.

Risk existerar för illegal gravplats för gamla fordon i Järvsö

Inte någon i Järvsö kommer ändå att kunna betrakta fordon från de mest kända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 fordon fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och övervakning, då fordonsägarna tog beslutet att dölja fordonet på detta listiga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar spridda i riket. Det är häpnadsväckande hur dåligt dessa ihopsamlingsområden är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Trafikverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om transitområden. Försakelsen på aktioner från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass förnämsta och lagenliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.