När man kollar upp en lagstridig uppsamlingsområde med bilvrak från Åhus är det är inte märkligt, att ett besök hos en bilkyrkogård medför en tillbakablickande av sällan känt slag. De rostangripna skrothögarna från bilar på andra sidan av Atlanten skrota bilen Göteborg erinrar om en tidsperiod som de flesta inte upplevt, men eventuellt har drömmar om. Men perioden för sådana uppkäftiga personbilar är slut. Förutsättningarna för miljö och bilekonomin har helt ändrats, också på den nord amerikanska marknaden. Mastiga men väldigt smakfulla åkdon är en förgången tidsperiod. Och det är dessa minnesbilderna eller drömmar som triggas hos en ivrig turist. Att lokalisera rostiga rester efter en elementär typexempel fråntar inte förnimmelsen om en design som inte någon gång kommer åter. Till följd av de många årliga gästerna har 2 gravplatser för gamla fordon i Småland och Årjäng lyckats få permanent behörighet för aktiviteten. Samhällets ackumulerade vinster från dessa får även en inbiten miljökämpe att reflektera. Men på något ställe har skriken varit kraftiga. Att få tillåtelse för en nyetablering är däremot lönlöst. illegitima uppställningsställen, som klimatmässigt kan jämföras med gravplatser för gamla fordon med skrotbilar, är ett stigande bekymmer, som tycks vara svårt att motverka.

Inte en enda laglig gravplats för gamla fordon existerar idag i Åhus

Det finns många uppställningsställen för skrotade bilar i landet. Men blott ett par är godkända av bygdens klimatavdelning som varaktiga gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Åhus. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och besöks av mer än femton tusen personer årsvis. Även fast ett samhällsorgans rådslut om utrensning av alla bilar, har ett bygglov, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksnäringens värde för platsen och värnas därför på lämpligaste sätt av samhället. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan hjälp till upprättande av sevärdhet. Här startades en skrot under 1950-talet. Säljande av brukade bilreservdelar höll på till 1980-talet då verksamheten avvecklades. Skrotbilarna blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var parkerade på annans mark. Omkring tusen olika fordonsmodeller från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät gemene man att ströva omkring och se de förlegade sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa besök inneburit minskade fordon. Speciellt har Volvo Pv-444 varit lockande för skövlare. Bara dörrar och huv har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Värmland ska ses som turistattraktion eller miljöförstörelse har diskuterats av klimatkommissionen. Idag klassas fordonsvrak, som miljöskadligt avfall. Men så ålderstigna skrotbilar har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Fara förekommer för förbjuden bilkyrkogård i Åhus

Inte någon i Åhus kommer likväl att kunna beskåda personbilar från de mest kända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 bilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för skötsel och kontroll, då bilägarna bestämde sig att begrava fordonet på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit hemliga lockelse. Östra Sivbergs gruva fasades ut och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal vrak. De äldsta från 50-talet. Numera finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon spridda i riket. Det är överraskande hur förkastligt dessa ihopsamlingsområden är utvalda. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan övervakning av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om transitställen. Bristen på åtgärder från betrodd polis är närmast katastrofal och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste dock lämnas till landets 2 i särklass belevade och legala bilkyrkogårdar i Årjäng och Kyrkö Mosse.