Miljöansvarig i Västerås varnar för illegala bilkyrkogårdar

När man tittar på en illegal samlingsplats med uttjänta bilar från Västerås är det är inte egendomligt, att en påhälsning hos en gravplats för gamla fordon medför en återblickande av sällan känt slag. De väldigt åtgångna stålskeletten skrota bilen Göteborg från amerikanare får en att minnas om en epok som de flesta inte fått ta del av, men möjligtvis drömmer om. Men perioden för dylika uppkäftiga personbilar är slut. Förutsättningarna för miljö och bilåtgång har fullständigt förändrats, även på den nord amerikanska marknaden. Tunga men fantastiskt eleganta åkdon är en förgången tidsperiod. Och det är dessa minnen eller förhoppningar som upplivas hos en brinnande gäst. Att påträffa korroderade vrakdelar efter en enkel modell dämpar inte åsikten om en formgivning som aldrig kommer tillbaka. Till följd av de många årliga besökarna har två kyrkogårdar för rostiga bilar i Kyrkö Mosse och Värmland lyckats få bestående tillåtelse för rörelsen. Samhällets ackumulerade inkomster från dessa får dessutom en rabiat klimatkämpe att tänka om. Men på nåt ställe har skriken varit höga. Att söka tillåtelse för en nyetablering är emellertid förgäves. olagliga uppställningsutrymme, som miljömässigt kan liknas med kyrkogårdar för rostiga bilar med uttjänta bilar, är ett tilltagande bekymmer, som verkar vara komplicerat att bekämpa.

Ingen lovlig gravplats för gamla fordon förekommer nuförtiden i Västerås

Det existerar otaliga ihopsamlingsställen för uttjänta fordon i Sverige. Men endast två är ackrediterade av platsens miljöbyrå som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Västerås. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer flera dussintals modeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än 15 000 människor årsvis. Trots ett departements rådslut om utrensning av alla skrotbilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett kvitto på besöksnäringens betydelse för platsen och vårdas således på lämpligaste sätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Värmland har inte fått likadan stöd till etablering av sevärdhet. Här grundades en skrot under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade bilreservdelar höll på till 80-talet då skroten upplöstes. De uttjänta fordonen blev orörda efter särskild omhändertagande av skrotbilarna, som var uppställda på annans mark. Cirka tusen olika bilmodeller från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, medgav privat personer att ströva omkring och observera de gamla sevärdheterna. Tyvärr har dessa vistelser medfört färre bilar. Särskilt har Volvo Pv-444 varit frestande för tjuvar. Enbart inredningar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall ses som kulturminne eller klimatförstörelse har debatterats av miljödelegationen. Nuförtiden rangordnas fordonsvrak, som klimatvådligt avfall. Men så gamla skrotbilar har självrensats och miljöproblem har befriats från skog och mark.

Fara förekommer för olaglig gravplats med gamla fordon i Västerås

Inte någon i Västerås kommer ändå att kunna betrakta fordon från de mest välkända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då bilinnehavarna beslöt att dölja fordonet på detta sluga vis. Och Värmland har det förekommit hemliga attraktioner. Östra Sivbergs brott lades ned och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima bilkyrkogårdar fördelade i riket. Och det är förbluffande hur uselt dessa uppställningsställen är selekterade. Att se sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar glasklart om transitplatser. Bristen på handlanden från ansvarig polis är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många bedrägerier. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Ryd.