Den bilägare från Västervik som vill erfara en tillbakablickande resa i bilhistorien ska gästa en bilkyrkogård, som är tvärsom till en lagstridig uppställningsplats med uttjänta fordon. Här kan man finna många bilmärken av annorlunda bilmärken från mitten av 1900-talet. Amerikanare jättelika som små lastbilar blandas med små bubblor i en salig sammanblandning. Mycket av interiörerna är väck för länge sedan och fordonen ser ut som rost skrot. Men de klassiska utseendena kan man fortfarande se. Att gravplatserna för antika bilar i Kyrkö Mosse och Båtnäs har blivit lokalsamhällets största sevärdhet är inte förunderligt. Även kritiska klimatdivisioner, som föreskrivit om borttransport av vraken, har förmåtts ändra inställning på grund av inkomsterna som rullar in till kommunen. Beklagligtvis har dessa attraktiva bilkyrkogårdar fått illegitima efterträdare, som verkar samla på uttjänta bilar. Nya solida krav bromsar emellertid legal upprättande. Att skrota bilen med inlämning av reg. bevis, bilskrotsintyg med avregistrering samt upprensning av naturskadligt spill kräver andra stadgar. Men de aktuella två lagliga aktörerna kommer att underhålla fordonsentusiasterna även fortsättningsvis.
Inte en enda laglig bilkyrkogård finns i dag i Västervik
Det förekommer flertalet skrota bilen Göteborg ihopsamlingsområden för uttjänade fordonsvrak i landet. Men enbart två är godkända av områdets miljökontor som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Västervik. Dessa uppskattade platser är Kyrkö i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar flera dussintals bilmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen individer varje år. Fastän ett myndighets beslut om tömmande av alla bilar, har ett medgivande, som fortlöper till 2050. Det är verkligen ett bevis på turistnäringens betydelse för stället och värnas således på yppersta vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft likadan hjälp till upprättande av sevärdhet. Här startades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Säljande av brukade reservdelar ägde rum till 1980-talet då verksamheten upphörde. Vraken blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilar, som var placerade på annans egendom. Ungefär tusen skilda märken från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, lät privat personer att vandra omkring och observera de föråldrade sevärdheterna. Dessvärre har dessa besök inneburit minskade personbilar. Först och främst har Volkswagen-bussar varit tilltalande för skövlare. Bara dörrar och huv har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall betraktas som sevärdhet eller klimatkatastrof har argumenterats av klimatutskottet. Numera klassificeras ett uttjänt fordon, som klimatgiftigt avfall. Men så föråldrade skrotbilar har självsanerats och klimatproblem har sanerats från marken.
Risk finns för olaglig bilkyrkogård i Västervik
Inte någon i Västervik kommer likväl att kunna observera bilar från de mest kända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället upptäcktes på Gotland. I Tingstäde schaktades ungefär 200 skrotbilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och övervakning, då fordonsinnehavarna bestämde sig att dölja bilen på detta listiga sätt. Och Värmland har det förekommit hemliga lockelse. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar spridda i Sverige. Och det är förvånande hur bedrövligt dessa uppställningsställen är utvalda. Att betrakta sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar obestridligt om transitområden. Försakelsen på åtgärder från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många oegentligheter. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass belevade och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Småland.