Skeletten på en bilkyrkogård är en drömsyn för en nostalgiker från Kävlinge

Inte en själ i Kävlinge vill söka upp olagliga och miljö-menliga ihopsamlingsplatser för skrotbilar. Men det är fleras dröm att besöka en kyrkogård för rostiga bilar. Alla tillbakablickande fordonsinnehavare fantiserar om tidsskedet, då de bulliga och bensinslukande vidundren infördes. På den europeiska kommersen var nord amerikanska märken dominant. Och det är resterna från dessa bilmärken, som frestar besökare till rikets 2 godkända kyrkogårdar för veteran fordon. Att få se ett äldre skinande muskelpaket rullande i verkligheten är få förunnat. Men på en en bilkyrkogård ligger ett helt koppel av äkta original från makalösa skapelser. En promenad mellan dessa dyrbarheter, med klockan vriden tillbaka ett sjuttiotals år och är en rening för själen. Det är inte nödvändigt att filosofera på akuta klimatbryderier med nutidens ålderstigna fordon. Bara glädjas av de bulliga gestaltningarna som man aldrig mer kommer att se på nytillverkade bilar.

Inte en enda legal kyrkogård för rostiga bilar finns i dag i Kävlinge

Det finns en del uppställningsområden för skrotade bilar i landet. Men endast 2 är godkända av områdets klimatbyrå som bestående gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Kävlinge. Dessa omtalade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer flera dussintals bilmodeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än 15 000 människor årligen. Även fast ett myndighets beslut om avlägsnande av alla uttjänta bilar, har ett bygglov, som varar trettio år till. Det är verkligen ett belägg på turistnäringens värde för orten och skyddas således på yppersta vis av samhället. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft likadan undsättning till inrättande av attraktion. Här skapades en skrotningsfirma under 1950-talet. Försäljning av begagnade delar ägde rum till 80-talet då skroten avvecklades. Vraken blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av bilar, som var parkerade på annans egendom. Typ tusen olika fordonsmärken från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde företaget, tillät privat personer att vandra runt och beskåda de förlegade sevärdheterna. Sorgligt nog har dessa besök inneburit färre fordon. Speciellt har Saab V-4 varit attraktiva för tjuvar. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs ska ses som kulturminne eller miljöförstörelse har argumenterats av klimatkommittén. Numera kategoriseras ett uttjänt fordon, som miljöfarligt restprodukt. Men så äldre skrotbilar har självrensats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.

Hot förekommer för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Kävlinge

Ingen i Kävlinge kommer dock att kunna betrakta personbilar från de mest kända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 uttjänta bilar fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då ägarna tog beslutet att skrota bilen Göteborg begrava bilen på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har haft dolda besöksmål. Östra Sivbergs brott fasades ut och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar spridda i Sverige. Och det är förvånande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsställen är selekterade. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om samlingsområden. Bristen på handlanden från ansvarig polis är närmast kass och sporrar till många fuffens. En heder måste ändå lämnas till Sveriges två i särklass belevade och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.