Dumpade bilar i Lammhult kan inte lagligt förvandlas till en bilkyrkogård

Illegala samlingsställen med personbilar i Lammhult opponeras av Miljöpartiet. Men två bilkyrkogårdar i Småland och Värmland finns kvar till följd av den stora behållningen till kommunens ekonomi. Samhället kring Ryd och Båtnäs har förvandlas till hela länens väldiga dragplåster. Att titta på de korroderade vraken från mitten av förra seklet är att vrida klockan till samma tidpunkt. Troligen är det nord amerikanska rackare, som får den ofördragsamma fordonsinnehavaren att bli trånande. Och det har vi förståelse för. Produktutformare, som var bilarkitekter, byggde personbilar med enbart utseende som föredöme. Mastiga skrota bilen Göteborg vackra törstiga personbilar med eldsflammor på bagageluckan lanserades med puka och trumpeter. När en tillbakablickande turist har drömmar om dåtiden, reflekterar han inte på de enorma klimatproblemen sådana bilar skulle orsaka med nutidens klimattänk. Och där olagliga platser med bilar är en gastkramning för aktivister. Men funderingar och fantasier skadar inte omgivningen. Så den avkopplande promenaden kring de rostangripna fordonsvraken är som att födas på nytt. Och ortens penningförråd stiger för varje turist.

Ingen lagenlig kyrkogård för rostiga bilar finns nu för tiden i Lammhult

Det finns flera ihopsamlingsområden för uttjänta bilar i landet. Men enbart 2 är legitimerade av bygdens miljöavdelning som varaktiga gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Lammhult. Dessa allmänt bekanta platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra fordonsmodeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen personer årligen. Även fast ett myndighets fastställande om utrensning av alla skrotbilar, har ett godkännande, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett belägg på besöksnäringens roll för stället och värnas därför på bästa förfaringssätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft likadan assistans till upprättande av kulturminnen. Här skapades en bilskrot under 1950-talet. Försäljning av beg. delar höll på till 80-talet då skrotföretaget upplöstes. Bilvraken blev stående kvar efter viss omhändertagande av skrotbilar, som var uppställda på annans egendom. Omkring tusen annorlunda bilmodeller från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, lät vanligt folk att promenera runt och iaktta de förlegade rariteterna. Olyckligtvis har dessa besök inneburit minskade objekt. Framför allt har Volvo Pv-444 varit åtråvärda för kriminella. Bara stolar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska betraktas som sevärdhet eller klimatförödelse har diskuterats av klimatdelegationen. Nuförtiden bedöms en utjänad bil, som miljöfarligt avfall. Men så äldre vrak har självsanerats och klimatproblem har sanerats från marken.

Hot finns för illegal gravplats för gamla fordon i Lammhult

Ingen i Lammhult kommer dock att kunna beskåda bilar från de mest kända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende platsen anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades omkring 200 fordon fram ur en myr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då ägarna tog beslutet att begrava bilen på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit hemliga besöksmål. Östra Sivbergs brott fasades ut och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden hittar man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Det är förvånande hur bedrövligt dessa samlingsställen är selekterade. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan tillsyn av Trafikverkets är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om transitplatser. Försakelsen på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste likväl lämnas till landets 2 i särklass högättade och lagenliga gravplatser för gamla fordon i Värmland och Småland.