En nyetablerad bilkyrkogård i Laxå kommer aldrig på kartan

Ingen tillbakablickande fordonsinnehavare från Laxå kör genom Båtnäs eller Småland utan att besöka en av dessa bilkyrkogårdar. Här existerar många bilar från mitten av förra seklet. Gamla skrotbilar ligger huller om buller. Men de gamla ljuvligheternas modell går inte att missa. Man behöver inte vara bilentusiaster för att uppskatta skrothögarna som förvandlas till väldigt åtgångna med tiden. Dåtidens fordonstekniker behövde inte fundera på luftfriktion eller drivmedelsanvändning. Så på konstruktions stadiet formades personbilar med dimension och design som aldrig mer kommer tillverkas. Inte ens i drömmen. Och Kyrkogården för rostiga bilar har omvandlas till ortens turistmagneter. De alstrar årligen de bästa vinsterna för berörda orter. Så det förvånar ingen, att klimatbyråarna sätter tummen upp nuförtiden. Men några nya bilkyrkogårdar kan inte förväntas. Miljövårdsverket har via stentuffa återvinningsförordningar har lagt locket på för ivriga avkomlingar. Beklagligtvis finns det många förbjudna uppsamlingsområden med äldre skrotbilar. De verkar verka obesvärat, när tillsynsorganet Transportstyrelsen inte påverkas på lagbrotten.

Inte någon legal kyrkogård för rostiga bilar förekommer i dag i Laxå

Det existerar flera samlingsställen för kasserade bilvrak i landet. Men endast 2 är godkända av bygdens klimatkansli som bestående gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Laxå. Dessa uppskattade områden skrota bilen Göteborg är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer flera dussintals modeller från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen människor varje år. Fastän ett kommunalt rådslut om utrensning av alla fordon, har ett bygglov, som varar till 2050. Det om inget är ett kvitto på besöksnäringens värde för platsen och omhuldas följaktligen på ultimata sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Värmland har inte fått likadan undsättning till inrättande av sevärdhet. Här skapades en skrot under mitten av förra seklet. Säljande av brukade bilkomponenter fortgick till åttio-talet då skrotföretaget upphörde. Skrotbilarna blev stående kvar efter viss omhändertagande av bilar, som var uppställda på annans mark. Ungefär tusen skilda modeller från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, tillät privat personer att vandra omkring och se på de ålderstigna klenoderna. Olyckligtvis har dessa vistelser resulterat i färre personbilar. Speciellt har Vw bubblor varit attraktiva för skövlare. Enbart dörrmattor har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland skall betraktas som turistattraktion eller klimatförödelse har argumenterats av miljödelegationen. Numera klassas bilvrak, som miljöskadligt restprodukt. Men så förlegade bilvrak har självrensats och klimatproblem har sanerats från marken.

Risk finns för illegal gravplats för gamla fordon i Laxå

Inte en själ i Laxå kommer emellertid att kunna se objekt från de mest välkända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades cirka 200 fordon fram ur ett kärr. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och övervakning, då bilägarna beslöt att jordfästa fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden finner man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon spridda i landet. Det är häpnadsväckande hur förkastligt dessa uppställningsställen är valda. Att betrakta sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar uppenbart om transitområden. Försakelsen på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast kass och inspirerar till många fuffens. En ära måste dock lämnas till landets 2 i särklass högättade och lagenliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Småland.