Uppställningsområden i Sollefteå för bilar är strikt olagliga. Men inte de två idag auktoriserade och berömda gravplatserna för antika bilar i Kyrkö Mosse och Värmland. Några nya kommer likväl aldrig att uppkomma återigen. Naturvårdsverkets skrotningsförordning att göra sig av med personbilen med återvinning gör att gravplatser för bilar kommer att försvinna. De existerande har omsider fått klimatavdelningarnas samtycke att håva in pengar till orterna. Tiotusentals av entusiastiska fordonsägare åker till de avsides orterna varje år. Med sådant konklusion backar även den mest skrikande klimataktivisten. Det är turligt för flertalet beundrare. Tjuvar och vandaler minskar emellertid mängden. Det är framför allt jänkarna som dra till sig det främsta intresset. De bullformade strukturerna från dessa åkdon är utan liknelse. På den tiden skapades bilarna av designers, som inte måste ta hänsyn på luftmotstånd eller bensinekonomi. Det är endast en utopi att vänta sig en ny Oldsmobile Eighty-Eight eller någon annan efterapning av dessa 50-tals designade monster skall återuppbyggas.

Ingen legal gravplats för gamla fordon existerar nu för tiden i Sollefteå

Det finns flertalet ihopsamlingsställen för kasserade bilvrak i Sverige. Men enbart 2 är ackrediterade av lokalsamhällets miljöbyrå som varaktiga gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Sollefteå. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar flera dussintals bilmärken från 20- till 50-talen och gästas av mer än 15 000 människor årligen. Fastän ett kommunalt fastställande om utgallring av alla uttjänta bilar, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett belägg på turistverksamhetens roll för platsen och skyddas för den skull på bästa förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått likadan stöd till upprättande av sevärdhet. Här startades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Försäljning av begagnade bildelar fortgick till 1980-talet då skrotföretaget upplöstes. Skrotbilarna blev stående kvar efter viss omhändertagande av skrotbilar, som var uppställda på annans mark. Ungefär tusen olika bilmodeller från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, lät vanligt folk att promenera runt och observera de ålderstigna rariteterna. Dessvärre har dessa vistelser resulterat i minskade personbilar. Speciellt har Vw bubblor varit omtyckta för tjuvar. Endast stolar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall betraktas som kulturminne eller miljökatastrof har debatterats av miljödelegationen. Numera bedöms skrotbil, som klimatgiftigt restprodukt. Men så ålderstigna bilvrak har självsanerats och klimatbekymmer har sanerats från marken.

Hot finns för illegal bilkyrkogård i Sollefteå

Ingen i Sollefteå kommer ändå att kunna observera objekt från de mest välkända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 fordon fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och tillsyn, då bilägarna tog beslutet att jordfästa bilen på detta listiga vis. Och Värmland har haft hemliga besöksmål. Östra Sivbergs brott fasades ut och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden finner man helt andra olagliga bilkyrkogårdar fördelade i landet. Och det är förbluffande hur bedrövligt dessa samlingsställen är utvalda. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om transitställen. Bristen på åtgärder från ansvarig polis skrota bilen Göteborg är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste ändå lämnas till Sveriges två i särklass belevade och olagliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.