Avslag av tillstånd för bilkyrkogård i Skövde

Den bilinnehavare från Skövde som vill vara med om en återblickande resa i bilhistorien skall besöka en kyrkogård för rostiga bilar, som är motsatsen till en illegal uppställningsplats med skrotbilar. Här kan man lokalisera hundratals bilmärken av annorlunda märken från 40-60-talet. Amerikanare gigantiska som små lastbilar varieras med små bubblor i en väldig sammanblandning. Mycket av inredningarna är försvunnen för länge sedan och bilarna ser ut som rost skrot. Men de uppskattade strukturen kan man alltjämt skönja. Att gravplatserna för antika bilar i Småland och Båtnäs har övergått till ortens bästa dragplåster är inte så konstigt. Även granskande miljödivisioner, som föreskrivit om borttransport av skrotbilarna, har förmåtts ändra inställning tillföljd av inkomsterna som kommer orten till gagn. Tyvärr har dessa attraktiva ställen fått illegala efterföljare, som tycks lagra kasserade personbilar. Nya obekväma lagar hejdar likväl legitim upprättande. Att återvinna bilen med avlämnande av registreringsbevis, bilskrotsintyg med avfärdande från bilregistret samt rengöring av miljöfarofyllt avfall fordrar andra bestämmelser. Men de nuvarande 2 legala kyrkogårdarna kommer att underhålla bilälskarna även fortsättningsvis.

Inte någon lovlig bilkyrkogård förekommer i dag i Skövde

Det finns en del ihopsamlingsområden för uttjänade personbilar i landet. Men endast två är certifierade av traktens miljökontor som bestående gravplatser för gamla fordon för resenärer från Skövde. Dessa allmänt bekanta platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns många hundra fordonsmärken från början av 1900-talet och besöks av mer än femton tusen människor årligen. Fastän ett samhällsorgans fastställande om tömmande av alla fordon, har ett bygglov, som varar trettio år till. Det är verkligen ett belägg på besöksnäringens innebörd för stället och vårdas för den skull på ultimata förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft likadan stöd till inrättande av kulturminnen. Här startades en skrot under mitten av förra seklet. Handel av brukade bilkomponenter ägde rum till 80-talet då skrotföretaget avvecklades. Skrotbilarna blev stående kvar efter speciell omhändertagande av skrotbilarna, som var parkerade på annans mark. Omkring tusen annorlunda fordonsmodeller från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde skroten, medgav allmänheten att knalla runt och iaktta de äldre klenoderna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar resulterat i minskade personbilar. Först och främst har Volkswagen-bussar varit begärliga för tjuvar. Endast dörrar och huv har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall ses som kulturminne eller miljöförödelse har debatterats av miljöutskottet. Nuförtiden klassas skrotbil, som klimatfarligt restprodukt. Men så förlegade fordonsvrak har självsanerats och klimatbesvär har sanerats från marken.

Hot förekommer för förbjuden gravplats för gamla fordon i Skövde

Inte någon i Skövde kommer emellertid att kunna se personbilar från de mest kända olagliga skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället påträffades på Sveriges skrota bilen Göteborg största ö. I Tingstäde schaktades ungefär 200 skrotbilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för hantering och övervakning, då ägarna beslöt att dölja bilen på detta smarta vis. Och Värmland har det förekommit osynliga besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden finner man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon spridda i Sverige. Och det är förbluffande hur illa dessa samlingsplatser är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om samlingsområden. Bristen på aktioner från ansvarig polis är närmast ödesdiger och sporrar till många oegentligheter. En heder måste ändå lämnas till landets 2 i särklass högättade och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Ryd.