Invånare i Stenungsund vill inte se illegala uppställningsplatser eller bilkyrkogårdar

Ingen tillbakablickande ägare från Stenungsund kör genom Båtnäs eller Småland utan att gästa någon av dessa kyrkogårdar för rostiga bilar. Här förekommer hundratals bilar från mitten av förra seklet. Förlegade fordonsvrak befinner sig huller om buller. Men de föråldrade skönheternas design går inte att missa. Man behöver inte vara fordonsentusiaster för att avguda stålskeletten som övergått till väldigt åtgångna med tiden. Dåtidens biltekniker var inte behov av att tänka på luftmotstånd eller bränsleanvändning. Så på konstruktions stadiet producerades bilar med storlek och skepnad som inte någon gång mer kommer fabriceras. Inte ens i fantasin. Och Gravplatsen för gamla fordon har övergått till stadens stora besöksmål för turister. De frambringar årligen de främsta vinsterna för förutnämnda samhällen. Så det förvånar ingen, att naturkontoren sätter tummen upp nuförtiden. Men några nyetableringar kan inte emotses. Transportstyrelsen har genom stentuffa bilskrotningsbestämmelser har lagt locket på för ivriga efterkommande. Tyvärr förekommer det massor av illegala uppsamlingsställen med föråldrade personbilar. De tycks handla oberört, när inspektörer från Transportstyrelsen inte påverkas på lagöverträdelserna.

Inte en enda laglig bilkyrkogård finns nuförtiden i Stenungsund

Det förekommer flera uppställningsplatser för skrotade fordon i landet. Men endast Stenungsund är ackrediterade av bygdens miljökontor som varaktiga bilkyrkogårdar för trafikanter från X. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer flera dussintals fordonsmodeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen personer årligen. Trots ett kommunalt rådslut om elimination av alla bilar, har ett godkännande, som varar till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens innebörd för orten och omhuldas därför på bästa förfaringssätt av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma hjälp till etablering av attraktion. Här skapades en bildemontering under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade bilreservdelar fortgick till åttio-talet då verksamheten upplöstes. Skrotbilarna blev orörda efter viss omhändertagande av fordonsvraken, som var parkerade på annans mark. Typ tusen skilda bilmodeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, tillät privat personer att gå omkring och se på de äldre sevärdheterna. Tragiskt nog har dessa besök medfört minskade personbilar. Speciellt har Volkswagen-bussar varit frestande för skövlare. Enbart inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Värmland skall betraktas som sevärdhet eller klimatförödelse har avhandlas av klimatutskottet. Nu för tiden bedöms att skrota bilen Stenungsund, som miljöskadligt restprodukt. Men så förlegade fordonsvrak har självrensats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Hot existerar för lagstridig kyrkogård med rostiga bilar i Stenungsund

Inte en själ i Stenungsund kommer likväl att kunna beskåda personbilar från de mest välkända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades cirka 200 bilar fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för användning och övervakning, då fordonsägarna bestämde sig att begrava fordonet på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal bilvrak. De äldsta från 50-talet. Numera hittar man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon spridda i landet. Det är förbluffande hur förkastligt dessa uppställningsställen är valda. Att betrakta sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Bristen på handlanden från betrodd myndighet är närmast kass och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste ändå lämnas till landets 2 i särklass högättade och olagliga gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Ryd.