Gravplatser för gamla fordon kan gälla som minnesvärd eller klimattragedi beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör olagliga fordonsplatser i Strömstad för gamla kasserade personbilar. Men några av Västra Götalands mest kända har dock förvandlas till väldiga och inkomstbringande dragplåster. Bland massor av gamla vrak kan man lokalisera många fordonsmodeller som hängt med i graven. Att betrakta ålderstigna bilmärken är likaså ett behag för en nostalgisk fordonsägare. Men det är jänkarna från 40-60-talet som ger störst upplevelse. Under den eran tillverkades de finaste utseendena ett personbil överhuvudtaget skådat. Och den här känslan från alla dessa äldre klenoder kan man urskilja på en svensk bilkyrkogård.
Inte en enda laglig kyrkogård för rostiga bilar förekommer nu för tiden i Strömstad
Det existerar otaliga samlingsställen för ratade personbilar i Sverige. Men blott 2 är legitimerade av lokalsamhällets miljöavdelning som permanenta gravplatser för gamla fordon för resenärer från Strömstad. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra modeller från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen människor varje år. Även fast ett departements rådslut om elimination av alla uttjänta bilar, har ett medgivande, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett kvitto på besöksnäringens innebörd för stället och omhuldas således på ultimata förfaringssätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft likadan assistans till etablering av attraktion. Här skapades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Säljande av beg. bilkomponenter pågick till åttio-talet då skrotföretaget lades ned. Bilvraken blev stående kvar efter viss omhändertagande av fordonsvraken, som var uppställda på annans egendom. Ungefär tusen skilda märken från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, lät gemene man att ströva runt och se på de föråldrade sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa påhälsningar resulterat i minskade personbilar. Särskilt har Volvo Pv-444 varit attraktiva för tjuvar. Bara inredningar har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall betraktas som sevärdhet eller klimatförstörelse har avhandlas av miljökommittén. Nu för tiden rangordnas ett uttjänt fordon, som klimatvådligt restprodukt. Men så gamla vrak har självrensats och klimatproblem har sanerats från marken.
Hot förekommer för olaglig kyrkogård för rostiga bilar i Strömstad
Inte en själ i Strömstad kommer ändå att kunna se objekt från de mest välkända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende stället upptäcktes på Gotland. I Tingstäde grävdes cirka 200 fordon fram ur en myr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för handhavande och tillsyn, då bilägarna beslöt att jordfästa fordonet på detta finurliga vis. Och Värmland har haft hemliga lockelse. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal skrotbilar. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden finner man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Och det är överraskande hur dåligt dessa uppställningsställen är selekterade. Att betrakta sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Naturvårdsverkets är skrota bilen Göteborg påfallande. Det handlar glasklart om transitplatser. Bristen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och olagliga bilkyrkogårdar i Värmland och Ryd.