Kyrkogårdar för rostiga bilar kan ses som värd att minnas eller naturmisslyckande beroende på vem man frågar. Till de senare hör illegala bilplatser i Sundsvall för gamla skrotbilar. Men några av landets mest kända har dock omvandlas till väldiga och inkomstbringande dragplåster. Däribland massor av gamla vrak kan man lokalisera många bilmärken som hängt med till sista vilan. Att se antika fordonsmodeller är dessutom en fröjd för en tillbakablickande fordonsinnehavare. Men det är amerikanska bilarna från mitten av 1900-talet som skänker störst avtryck. På den tiden konstruerades de rundaste formerna ett fordon nånsin besuttit. Och den här känslan från alla dessa antika rariteter kan man skönja på en småländsk gravplats för gamla fordon.

Ingen legitim bilkyrkogård existerar idag i Sundsvall

Det existerar några samlingsområden för uttjänta vrak i landet. Men enbart 2 är ackrediterade av bygdens klimatkansli som varaktiga bilkyrkogårdar för resande från Sundsvall. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra modeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen personer årligen. Trots ett myndighets beslut om tömmande av alla personbilar, har ett medgivande, som fortlöper till 2050. Det är verkligen ett kvitto på besöksverksamhetens innebörd för orten och vårdas för den skull på lämpligaste sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma stöd till etablering av kulturminnen. Här startades en skrotfirma under 1950-talet. Säljande av brukade delar ägde rum till 80-talet då skroten avvecklades. Bilvraken blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var parkerade på annans mark. Omkring tusen skilda märken från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, lät vanligt folk att promenera omkring och se de äldre klenoderna. Olyckligtvis har dessa vistelser resulterat i färre objekt. Framför allt har Saab V-4 varit omtyckta för plundrare. Enbart dörrar och huv har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska betraktas som sevärdhet eller miljöförödelse har avhandlas av klimatnämnden. Nu för tiden klassificeras ett uttjänt fordon, som klimatfarligt avfall. Men så ålderstigna fordonsvrak har självrensats och klimatproblem har sanerats från marken.

Hot existerar för lagstridig bilkyrkogård i Sundsvall

Ingen i Sundsvall kommer likväl att kunna beskåda fordon från de mest kända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 personbilar skrota bilen Göteborg fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då ägarna beslöt att jordfästa bilen på detta finurliga sätt. Och Värmland har haft osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruva avvecklades och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i riket. Och det är överraskande hur illa dessa samlingsplatser är valda. Att se sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar solklart om uppställningsställen. Bristen på ingripanden från ansvarig polis är närmast ödesdiger och sporrar till många bedrägerier. En ära måste ändå lämnas till landets 2 i särklass belevade och legala bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.