Att se en dumpade fordon i skogen är en vämjelse. Men bilbeundrare från Nödinge lockas ändå till en kyrkogård för rostiga bilar som flugor till en sockerbit. I Småland och Värmland finns 2 legalt upprättade skrotfirmor, som förändrats till uppseendeväckande bil-utställningar. Åtskilliga personbilar med olika märken från 40- till 60-talet finns utspridda för beskådning mellan träd och buskar. Det är fler än bilbeundrare som är imponerad av muskelpaketen och formar av raggaråken. Storslagna bulliga drag och stora muskler var den tidens direktiv för en duktig produkt. Skörden avgudas än idag av många gäster årligen. Skrot kyrkogårdarna har övergått till samhällets mjölkko och skapar de bästa besöksintäkterna. Dessa pengar har också hämmat naturkämparna anspråk på hämtning och upphörande av verksamheterna. Men en nyetablering eller breddning av en sådan inrättning är helt förhindrad genom Länsstyrelsens anspråk att göra sig av med en uttjänt skrotbil för återbruk.

Inte en enda legal bilkyrkogård finns i dag i Nödinge

Det existerar flertalet samlingsområden för avdankade personbilar i landet. Men endast ett par är godkända av traktens klimatkontor som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resande från Nödinge. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns många hundra modeller från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen personer varje år. Fastän ett samhällsorgans beslut om utrensning av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett belägg på besöksverksamhetens betydelse för orten och skyddas därför på bästa sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan stöd till upprättande av sevärdhet. Här startades en bilskrot under 1950-talet. Handel av begagnade bilreservdelar ägde rum till 80-talet då skrotföretaget upphörde. Vraken blev orörda efter speciell omhändertagande av fordonsvraken, som var placerade på annans egendom. Typ tusen olika bilmodeller från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, medgav privat personer att promenera runt och se på de gamla sevärdheterna. Tyvärr har dessa besök medfört färre bilar. Framför allt har Vw bubblor varit frestande för skövlare. Enbart fälgar med däck har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall betraktas som turistattraktion eller miljökatastrof har argumenterats av miljödelegationen. Numera klassificeras skrota bilen Nödinge bilvrak, som miljöskadligt restprodukt. Men så äldre bilvrak har självrensats och miljöbesvär har befriats från skog och mark.

Fara existerar för förbjuden bilkyrkogård i Nödinge

Ingen i Nödinge kommer emellertid att kunna se personbilar från de mest kända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades cirka 200 fordon fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för hantering och kontroll, då fordonsägarna tog beslutet att dölja bilen på detta smarta vis. Och Värmland har det förekommit hemliga attraktioner. Östra Sivbergs gruva fasades ut och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Och det är överraskande hur uselt dessa uppställningsställen är valda. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar solklart om samlingsplatser. Bristen på handlanden från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många bedrägerier. En ära måste ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Småland.