Nostalgiska besökare från Häljarp återkommer ofta till någon bilkyrkogård

Illegitima samlingsområde med bilar i Häljarp bekämpas av myndigheterna. Men 2 kyrkogårdar för rostiga bilar i landet lever vidare i och med den höga utdelningen till ortens ekonomi. Orten kring Ryd och Båtnäs har omvandlas till hela länens väldiga besöksmål. Att bevittna på de korroderade bilvraken från mitten av förra seklet är att vrida klockan till samma tidpunkt. Eventuellt är det amerikanska vidunder, som får den kompromisslösa bilinnehavaren att bli trånande. Och med allt rätt. Formgivare, som var bildesigner, byggde fordon med enbart form som ideal. Massiva vackra törstiga bilar med motiv på bagageluckan infördes med storslagenhet. När en tillbakablickande gäst fantiserar sig bakåt i tiden, reflekterar han inte på de ofantliga klimatproblematiken sådana odjur skulle bringa med nutidens klimattänk. Och där illegitima platser med uttjänta bilar är en hemsk upplevelse för handlingsivrare. Men tankar och fantasier fördärvar inte klimatet. Så den rogivande promenaden omkring de korroderade fordonsvraken är en lisa för själen. Och kommunens intäkter ökar för varje gäst som kommer.

Inte en enda laglig gravplats för gamla fordon existerar idag i Häljarp

Det förekommer otaliga uppställningsställen för uttjänade fordonsvrak i Sverige. Men endast ett par är legitimerade av områdets miljökansli som permanenta gravplatser för gamla fordon för turister från Häljarp. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra märken från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 personer årligen. Fastän ett kommunalt rådslut om utrensning av alla uttjänta bilar, har ett bygglov, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett kvitto på turistnäringens innebörd för orten och omhuldas således på lämpligaste sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma stöd till inrättande av kulturminnen. Här startades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Försäljning av beg. bilreservdelar fortgick till åttio-talet då bilskroten avvecklades. Fordonsvraken blev stående kvar efter särskild omhändertagande av bilar, som var uppställda på annans mark. Typ tusen annorlunda modeller från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät vanligt folk att knalla omkring och se på de förlegade sevärdheterna. Tyvärr har dessa påhälsningar medfört minskade personbilar. Framför allt har Vw bubblor varit populära för tjuvar. Enbart stolar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng ska ses som turistattraktion eller klimatkatastrof har argumenterats av miljöutskottet. Nuförtiden kategoriseras fordonsvrak, som miljöfarligt restprodukt. Men så äldre vrak skrota bilen Göteborg har självsanerats och klimatbesvär har sanerats från marken.

Hot existerar för olaglig bilkyrkogård i Häljarp

Inte någon i Häljarp kommer likväl att kunna observera objekt från de mest kända olagliga skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 bilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och övervakning, då fordonsägarna beslöt att jordfästa fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har haft hemliga dragplåster. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal vrak. De äldsta från 50-talet. Idag finner man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i riket. Det är överraskande hur uselt dessa uppställningsplatser är selekterade. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om transitplatser. Bristen på ingripanden från ansvarig polis är närmast katastrofal och inspirerar till många fuffens. En heder måste ändå lämnas till landets två i särklass högättade och lagenliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Ryd.