Bilkyrkogårdar har blivit jättelika turistattraktioner för alla fordonsentusiaster från Hyltebruk, som bidrar till en del av regionens turistinkomster. En del skrotföretag har prövat att upprätta något snarlikt igenom att förvara äldre personbilar. Allmänt skrota bilen Göteborg Kända fordonsmärken skulle kunna dra inbitna bilfantaster från hela landet, men Naturvårdsverkets bilskrotsstadga sätter stopp för sådana handlingar. Det Förekommer ”bilkyrkogårdar” med helt andra motiv än utställning av uttjänta fordon för gemene man. Många är illegala bilplatser, som är tydliga att beskåda. Ansvarig naturadministrering är blinda eller anklagar alla andra som ansvariga, varför dessa miljöriskfyllda områden arbetar utan påhälsning av polisen. Men det förekommer enstaka seriösa bilskrotar som fått Miljövårdsverkets tillit att sköta sina gamla skrotar i skogen alltjämt.

Inte en enda legitim kyrkogård för rostiga bilar förekommer i dag i Hyltebruk

Det finns otaliga samlingsställen för avdankade fordon i Sverige. Men blott två är godkända av traktens miljöavdelning som bestående gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Hyltebruk. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns flera dussintals fordonsmodeller från början av 1900-talet och besöks av fler än 15 000 personer varje år. Även fast ett kommunalt rådslut om utgallring av alla fordon, har ett bygglov, som fortgår trettio år till. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens betydelse för orten och vårdas följaktligen på lämpligaste förfaringssätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft likadan stöd till etablering av sevärdhet. Här startades en bilskrot under 1950-talet. Försäljning av beg. reservdelar fortgick till 80-talet då verksamheten upphörde. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter särskild omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans mark. Cirka tusen annorlunda bilmodeller från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, lät gemene man att ströva runt och betrakta de ålderstigna klenoderna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar resulterat i minskade fordon. Särskilt har Volkswagen-bussar varit omtyckta för skövlare. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs ska betraktas som sevärdhet eller miljöförstörelse har debatterats av klimatkommittén. Nuförtiden rangordnas fordonsvrak, som klimatvådligt restprodukt. Men så föråldrade vrak har självsanerats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.

Hot förekommer för illegitim bilkyrkogård i Hyltebruk

Inte någon i Hyltebruk kommer dock att kunna se bilar från de mest välkända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 skrotbilar fram ur en myr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och övervakning, då bilinnehavarna tog beslutet att dölja fordonet på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har haft hemliga lockelse. Östra Sivbergs gruva avvecklades och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden hittar man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i Sverige. Det är förbluffande hur uselt dessa ihopsamlingsområden är selekterade. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan tillsyn av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar glasklart om uppställningsplatser. Försakelsen på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast kass och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste ändå lämnas till landets två i särklass belevade och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Ryd.