Besökare från Hunnebostrand återkommer till bilkyrkogården

Kyrkogårdar för rostiga bilar har övergått till jättelika dragplåster för alla fordonsentusiaster från Hunnebostrand, som bidrar till vissa av lokalsamhällets turistintäkter. En del skrothandlare har eftersträvat att upprätta någonting motsvarande genom att förvara gamla fordon. Välkända fordonsmärken skulle kunna dra till sig bilbeundrare från hela Norrland, skrota bilen Göteborg men Länsstyrelsens bilskrotsbestämmelse sätter stopp för sådana handlingar. Det Förekommer ”bilkyrkogårdar” med övriga syften än visning av uttjänta bilar för vanliga människor. Majoriteten är illegala fordonsplatser, som är uppenbara att betrakta. Ansvarig klimatförvaltning verkar inte bry sig eller skyller på andra som skyldiga, varför dessa klimatskadliga ställen arbetar utan påhälsning av polisen. Men det förekommer några seriösa skrotar som fått myndigheterna tillit att sköta sina antika bilskrotar i naturen alltjämt.

Inte någon lagenlig gravplats för gamla fordon finns idag i Hunnebostrand

Det förekommer otaliga ihopsamlingsområden för skrotade bilar i landet. Men enbart två är legitimerade av platsens miljöbyrå som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Hunnebostrand. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer flera dussintals modeller från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 människor årligen. Även fast ett departements beslut om avlägsnande av alla fordon, har ett tillstånd, som varar till 2050. Det är verkligen ett belägg på besöksnäringens mening för platsen och värnas därför på yppersta förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan assistans till etablering av kulturminnen. Här grundades en skrotfirma under 1950-talet. Försäljning av begagnade delar pågick till 80-talet då skrotföretaget upplöstes. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var parkerade på annans mark. Typ tusen annorlunda bilmärken från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, tillät privat personer att knalla runt och se på de förlegade rariteterna. Tragiskt nog har dessa besök medfört minskade fordon. Först och främst har Volvo Pv-444 varit omtyckta för kriminella. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall ses som sevärdhet eller miljökatastrof har argumenterats av miljökommissionen. Nuförtiden rangordnas skrotbil, som klimatvådligt avfall. Men så gamla fordonsvrak har självrensats och miljöproblem har befriats från skog och mark.

Hot finns för illegal bilkyrkogård i Hunnebostrand

Inte en själ i Hunnebostrand kommer emellertid att kunna betrakta objekt från de mest kända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest kända stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 fordon fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och kontroll, då fordonsägarna tog beslutet att jordfästa fordonet på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga besöksmål. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal bilvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden finner man helt andra olagliga bilkyrkogårdar spridda i riket. Och det är häpnadsväckande hur förkastligt dessa uppställningsställen är valda. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan tillsyn av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om uppställningsplatser. Avsaknaden på handlanden från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och inspirerar till många fuffens. En ära måste emellertid lämnas till landets två i särklass förnämsta och legala bilkyrkogårdar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.