Naturvårdsverket sätter stopp för bilkyrkogård i Munkedal

Den fordonsinnehavare från Munkedal som vill vara med om en tillbakablickande tur i bilhistorien ska besöka en bilkyrkogård, som är motsatt till en illegal depåer med uttjänta fordon. Här kan man påträffa hundratals modeller av annorlunda fordonsmärken från mitten av 1900-talet. Amerikanare jättelika som hus blandas med små bubblor i en överväldigande kombination. Det mesta av inredningarna är borta för länge sedan och karosserna liknar rost skrot.

Men de uppskattade utseendena kan man ännu skönja. Att skrot-kyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Värmland har förvandlas till bygdens största sevärdhet är inte förunderligt. Även granskande miljöavdelningar, som förordnat om hämtning av fordonsvraken, har tvingats byta attityd som ett resultat av inkomsterna som bidrar till samhället. Tyvärr har dessa charmiga bilkyrkogårdar fått olagliga efterträdare, som verkar samla på skrotbilar. Nya hårda föreskrifter hejdar emellertid legal etablering. Att återvinna fordonet med avlämnande av registreringsbevis, skrotningsintyg med borttagning på Transportstyrelsen samt upprensning av naturskadligt spill kräver andra bestämmelser. Men de nuvarande 2 lagliga kyrkogårdarna kommer att underhålla personbilsentusiasterna i framtiden.

Ingen legal bilkyrkogård finns nuförtiden i Munkedal

Det finns flertalet ihopsamlingsplatser för skrotade bilvrak i Sverige. Men enbart två är legitimerade av platsens miljökontor som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Munkedal. Dessa allmänt bekanta ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra märken från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 människor årsvis. Fastän ett samhällsorgans rådslut om elimination av alla skrotbilar, har ett bygglov, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens innebörd för platsen och värnas följaktligen på lämpligaste sätt av de lokala myndigheterna.

Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan hjälp till etablering av attraktion. Här skapades en skrotningsfirma under 1950-talet. Försäljning av begagnade bilkomponenter fortgick till 1980-talet då verksamheten avvecklades. Bilvraken blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av bilar, som var placerade på annans egendom. Ungefär tusen skilda bilmodeller från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, tillät allmänheten att promenera omkring och beskåda de äldre sevärdheterna. Beklagligtvis skrota bilen Munkedal har dessa påhälsningar resulterat i färre personbilar. Speciellt har Saab V-4 varit frestande för plundrare. Bara stolar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng ska betraktas som turistattraktion eller miljöförödelse har argumenterats av miljökommittén. Nuförtiden bedöms en uttjänad bil, som miljöfarligt avfall. Men så gamla skrotbilar har självrensats och miljöbesvär har sanerats från marken.

Risk förekommer för olaglig kyrkogård med rostiga bilar i Munkedal

Inte någon i Munkedal kommer emellertid att kunna observera objekt från de mest kända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes omkring 200 personbilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då fordonsinnehavarna bestämde sig att jordfästa fordonet på detta smarta vis. Och Värmland har haft dolda turistattraktioner. Östra Sivbergs gruva fasades ut och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal vrak. De äldsta från 50-talet. Numera hittar man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i riket.

Det är häpnadsväckande hur förkastligt dessa uppställningsområden är selekterade. Att betrakta sådana på vattenskyddade ställen utan övervakning av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar uppenbart om transitställen. Försakelsen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och lagenliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Ryd.