Kyrkogårdar för rostiga bilar har omvandlas till väldiga attraktioner för alla fordonsentusiaster i Täby, som bidrar till en del av lokalsamhällets turistintäkter. Några skrotföretag har försökt att skapa någonting liknande genom att ställa upp ålderstigna bilar. Allmänt Kända märken skulle kunna dra till sig bilbeundrare från hela Norrland, men Naturvårdsverkets återvinningsförordning sätter stopp för sådan tankar. Och det existerar ”bilkyrkogårdar” med övriga motiv än uppvisning av uttjänta fordon för gemene man. Många är förbjudna uppställningsplatser, som är uppenbara att se. Ansvarig klimatförvaltning är blinda eller anklagar alla andra som skyldiga, varför dessa naturvådliga områden jobbar utan besök av någon myndighet. Men det förekommer ett par seriösa bilskrotar som fått Länsstyrelsens tillit att idka sina gamla skrotar i skogen vidare.

Inte någon laglig kyrkogård för rostiga bilar finns nu för tiden i Täby

Det finns en del samlingsområden för uttjänta fordon i Sverige. Men blott 2 är godkända av områdets miljökontor som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Täby. Dessa uppskattade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra märken från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen människor varje år. Trots ett samhällsorgans fastställande om utgallring av alla personbilar, har ett medgivande, som varar till 2050. Det om inget är ett bevis på turistnäringens betydelse för orten och vårdas för den skull på lämpligaste vis av kommunen. Årjängs stolthet i Värmland har inte innehaft likadan hjälp till upprättande av kulturminnen. Här grundades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Försäljning av begagnade reservdelar ägde rum till 1980-talet då skrotföretaget upphörde. Fordonsvraken blev orörda efter speciell tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var placerade på annans mark. Ungefär tusen skilda fordonsmodeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde företaget, tillät vanligt folk att promenera omkring och se på de ålderstigna sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa vistelser resulterat i färre fordon. Framför allt har Volkswagen-bussar varit åtråvärda för skövlare. Endast dörrmattor har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland skall betraktas som turistattraktion eller miljöförödelse har avhandlas av miljöutskottet. Idag kategoriseras skrotbil, som klimatfarligt avfall. Men så ålderstigna vrak har självsanerats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.

Fara förekommer för förbjuden kyrkogård med rostiga bilar i Täby

Ingen i Täby kommer ändå att kunna se personbilar från de mest välkända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 bilar fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och tillsyn, då fordonsägarna tog beslutet att begrava fordonet på detta sluga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda dragplåster. Östra Sivbergs brott avvecklades och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i Sverige. Och det är förbluffande hur förkastligt dessa ihopsamlingsplatser är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade skrota bilen Göteborg områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar glasklart om transitställen. Bristen på åtgärder från ansvarig polis är närmast ödesdiger och sporrar till många bedrägerier. En ära måste dock lämnas till landets två i särklass högättade och olagliga bilkyrkogårdar i Årjäng och Kyrkö Mosse.