Mångåriga skrotbilsformeringar i Solna som ser ut som bilkyrkogårdar är inte längre legala. Och några nya med behörighet att visa ålderstigna dyrbarheter kommer ingalunda att anläggas. Naturvårdsverket stoppar via bilskrotsförordningen alla sådana förslag. Bilar som tjänat ut är kategoriserade som klimatohälsosamt spill och ska skrotas och regenereras av en behörig bilskrotnings-företag. Men de fåtal som existerar har emellertid omvandlas till enorma besöksmål. Huvuddelen av platsens turistverksamhet baseras på och runt dessa ställen. De rostiga karosserna från mitten av nittonhundratalet upplivar en del åtanke hos en nostalgisk fordonsägare. Fordonsmärken ihopblandas i en behaglig blandning. Gamla utgångna märken kan också skymtas emellan träden. Så inget övrigt kan uppbringa den känslan från förr i världen, än dessa ställen.

Ingen laglig gravplats för gamla fordon finns nuförtiden i Solna

Det förekommer många ihopsamlingsområden för kasserade vrak i Sverige. Men enbart 2 är behöriga av ortens miljöavdelning som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Solna. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra fordonsmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 individer årligen. Trots ett kommunalt rådslut om utgallring av alla skrotbilar, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett belägg på besöksnäringens mening för orten och vårdas för den skull på yppersta sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan stöd till inrättande av kulturminnen. Här skapades en bildemontering under 1950-talet. Handel av brukade delar fortgick till åttio-talet då verksamheten upphörde. Fordonsvraken blev orörda efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var placerade på annans egendom. Omkring tusen annorlunda fordonsmärken från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, medgav privat personer att vandra omkring och se de äldre klenoderna. Tyvärr har dessa besök inneburit färre fordon. Särskilt har Vw bubblor varit populära för plundrare. Enbart dörrmattor har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland ska ses som turistattraktion eller klimatförödelse skrota bilen Göteborg har avhandlas av miljöutskottet. Nuförtiden kategoriseras skrotbil, som klimatskadligt restprodukt. Men så gamla vrak har självrensats och miljöbesvär har befriats från skog och mark.

Hot existerar för förbjuden kyrkogård med rostiga bilar i Solna

Inte en själ i Solna kommer likväl att kunna se fordon från de mest välkända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes omkring 200 fordon fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och tillsyn, då bilinnehavarna beslöt att dölja fordonet på detta listiga sätt. Och Värmland har haft dolda besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i riket. Det är häpnadsväckande hur förkastligt dessa uppställningsplatser är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar obestridligt om uppställningsställen. Avsaknaden på handlanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många oegentligheter. En ära måste ändå lämnas till Sveriges två i särklass belevade och olagliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Småland.