Ingen i Kumla vill söka upp illegala och miljöskadliga uppställningsställen för bilar. Men det är mångas dröm att besöka en bilkyrkogård. Alla nostalgiska bilägare fantiserar om tiden, då de stora och bränsleslukande monstren introducerades. På den europeiska kommersen var nord amerikanska bilmärken tongivande. Och det är kvarlevorna från dessa fordonsmodeller, som dra till sig turister till rikets två godkända upplag för skrotade bilar från 50-talet. Att få observera ett gammalt lysande muskelknippe rullande i verkliga livet är få förunnat. Men på en en gravplats för gamla fordon existerar ett helt koppel av äkta förebilder från underbara verk. En promenad jämte dessa dyrbarheter, är att vara barn på nytt och är inget man glömmer i första taget. Det är inte erforderligt att reflektera på överhängande klimatbekymmer med nutidens gamla uttjänta bilar. Enbart glädjas av de bulliga arkitekturerna som man aldrig mer kommer att se på nytillverkade bilar.

Ingen legitim kyrkogård för rostiga bilar finns idag i Kumla

Det existerar flera samlingsområden för uttjänade fordonsvrak i landet. Men enbart 2 är ackrediterade av regionens klimatkansli som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Kumla. Dessa allmänt bekanta platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar flera dussintals bilmodeller från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen individer årsvis. Trots ett myndighets rådslut om elimination av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett bevis på turistnäringens värde för stället och vårdas följaktligen på bästa vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft likadan undsättning till inrättande av sevärdhet. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Handel av begagnade delar pågick till åttio-talet då bilskroten avvecklades. Skrotbilarna blev orörda skrota bilen Göteborg efter speciell tvångsförflyttning av bilvraken, som var parkerade på annans egendom. Cirka tusen skilda bilmärken från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, medgav vanligt folk att vandra runt och betrakta de föråldrade rariteterna. Tyvärr har dessa besök medfört minskade bilar. Framför allt har Vw bubblor varit begärliga för skövlare. Bara stolar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall ses som sevärdhet eller miljöförödelse har avhandlas av klimatdelegationen. Nu för tiden klassas en uttjänad bil, som miljöfarligt restprodukt. Men så förlegade skrotbilar har självrensats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.

Risk förekommer för förbjuden gravplats med gamla fordon i Kumla

Inte någon i Kumla kommer likväl att kunna beskåda objekt från de mest kända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest kända stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades omkring 200 uttjänta bilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för användning och tillsyn, då bilägarna beslöt att begrava bilen på detta listiga vis. Och Värmland har det förekommit dolda attraktioner. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden hittar man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i landet. Och det är förbluffande hur dåligt dessa ihopsamlingsplatser är valda. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om transitområden. Avsaknaden på åtgärder från ansvarig polis är närmast ödesdiger och sporrar till många bedrägerier. En heder måste likväl lämnas till Sveriges två i särklass högättade och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.