Att se en övergiven bil i det gröna är en vämjelse. Men bilfantaster från Saltsjöbaden frestas ändå till en gravplats för gamla fordon som pirayor till en köttbit. I Sverige existerar ett par lagligt anlagda skrothandlare, som omvandlats till otroliga bilvraks-visningar. Mängder av bilar med annorlunda bilmodeller från 40- till 60-talet finns spridda för begrundan bland träd och buskar. Det är fler än bilfantaster som beundrar de förre detta vrålåken och formgivningar av de amerikanska giganterna. Fina bulliga linjer och gigantiska muskler var dåtidens direktiv för en kvalificerad skapelse. Skörden beundras än idag av tiotusentals besökare varje år. Bilkyrkogårdarna har omvandlas till samhällets mjölkko och alstrar de främsta turistintäkterna. Dessa inkomster har också hejdat naturaktivisternas fordran på bortforsling och upphörande av aktiviteterna. Men en nystart eller utvidgning av en sådan inrättning är helt spärrad genom Naturvårdsverkets ultimatum att kassera en färdiganvänd personbil för återanvändning.

Ingen legal kyrkogård för rostiga bilar finns nuförtiden i Saltsjöbaden

Det existerar många ihopsamlingsplatser för skrotade fordon i landet. Men enbart ett par är behöriga av områdets klimatkontor som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Saltsjöbaden. Dessa berömda områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar många hundra modeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 individer årligen. Även fast ett myndighets rådslut om avlägsnande av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett belägg på turistverksamhetens innebörd för stället och omhuldas för den skull på yppersta vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått samma assistans till upprättande av sevärdhet. Här startades en skrotfirma under 1950-talet. Handel av begagnade bilkomponenter pågick till 1980-talet då skroten lades ned. De uttjänta fordonen blev stående skrota bilen Göteborg kvar efter speciell omhändertagande av bilar, som var placerade på annans egendom. Typ tusen olika modeller från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, lät allmänheten att promenera omkring och betrakta de äldre klenoderna. Olyckligtvis har dessa påhälsningar medfört färre personbilar. Framför allt har Saab V-4 varit attraktiva för skövlare. Bara dörrmattor har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs ska betraktas som kulturminne eller klimatförödelse har diskuterats av klimatutskottet. Nu för tiden bedöms skrotbil, som klimatskadligt restprodukt. Men så gamla skrotbilar har självsanerats och miljöproblem har sanerats från marken.

Hot existerar för illegitim kyrkogård med rostiga bilar i Saltsjöbaden

Inte en själ i Saltsjöbaden kommer ändå att kunna betrakta bilar från de mest kända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades cirka 200 uttjänta bilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då bilägarna tog beslutet att begrava fordonet på detta listiga sätt. Och Värmland har haft osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs brott lades ned och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden hittar man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i landet. Det är förbluffande hur illa dessa samlingsområden är valda. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar obestridligt om samlingsställen. Försakelsen på aktioner från betrodd polis är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En heder måste likväl lämnas till Sveriges två i särklass högättade och olagliga gravplatser för gamla fordon i Värmland och Kyrkö Mosse.