Myndigheter säger nej till bilkyrkogård i Örebro

Kyrkogårdar för rostiga bilar har övergått till stora sevärdheter för alla bilbeundrare i Örebro, som gynnar till ganska mycket av regionens turistförtjänster. En del skrotar har försökt att forma något motsvarande igenom att förvara äldre personbilar. Välkända märken skulle kunna dra till sig fordonsentusiaster från hela Sverige, men Länsstyrelsens återvinningsstadga sätter stopp för sådana handlingar. Och det finns ”gravplatser för gamla fordon” med övriga avsikter än uppvisning av uttjänta personbilar för allmänheten. Flera är olagliga fordonsplatser, som är uppenbara att observera. Ledare från naturförvaltning är blinda eller skyller på andra som ansvariga, varför de här klimatvådliga skrota bilen Göteborg områden arbetar utan påhälsning av polisen. Men det finns enstaka seriösa bilskrotar som fått myndigheterna förtroende att driva sina antika bilskrotar i naturen fortsättningsvis.

Ingen lagenlig gravplats för gamla fordon finns i dag i Örebro

Det förekommer otaliga ihopsamlingsplatser för skrotade fordon i Sverige. Men blott ett par är behöriga av bygdens klimatkansli som bestående bilkyrkogårdar för resenärer från Örebro. Dessa kända områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar flera dussintals modeller från början av 1900-talet och besöks av mer än 15 000 människor årligen. Trots ett myndighets rådslut om utrensning av alla fordon, har ett bygglov, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett kvitto på besöksnäringens värde för orten och skyddas för den skull på lämpligaste sätt av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma hjälp till inrättande av kulturminnen. Här skapades en skrotfirma under 1950-talet. Försäljning av begagnade reservdelar ägde rum till 1980-talet då bilskroten lades ned. Bilvraken blev stående kvar efter speciell omhändertagande av bilvraken, som var uppställda på annans mark. Omkring tusen olika modeller från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde skroten, medgav vanligt folk att gå omkring och observera de ålderstigna klenoderna. Dessvärre har dessa påhälsningar medfört färre personbilar. Särskilt har Saab V-4 varit tilltalande för skövlare. Bara dörrar och huv har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska betraktas som sevärdhet eller miljökatastrof har debatterats av klimatkommissionen. Numera rangordnas bilvrak, som miljögiftigt restprodukt. Men så förlegade bilvrak har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Fara existerar för förbjuden gravplats för gamla fordon i Örebro

Ingen i Örebro kommer emellertid att kunna se objekt från de mest kända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes omkring 200 skrotbilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då fordonsägarna tog beslutet att begrava fordonet på detta smarta sätt. Och Värmland har det förekommit hemliga attraktioner. Östra Sivbergs brott lades ned och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima bilkyrkogårdar spridda i landet. Det är överraskande hur uselt dessa uppställningsställen är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Trafikverkets är påfallande. Det handlar solklart om uppställningsplatser. Försakelsen på aktioner från betrodd polis är närmast katastrofal och sporrar till många bedrägerier. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legitima bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.