Miljövårdsverket tillstyrker ingen bilkyrkogård i Älvsbyn

Gravplatser för gamla fordon betraktas som värd att minnas eller miljöförödelse beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör förbjudna fordonsplatser i Älvsbyn för äldre kasserade personbilar. Men några av Sveriges mest välkända har dock övergått till enorma och lönande sevärdheter. Bland flera av skrotbilarna kan man påträffa många fordonsmärken som hängt med till sista vilan. Att se gamla bilmärken är även en fröjd för en återblickande ägare. Men det är jänkarna från mitten av 1900-talet som skänker störst intryck. Under den eran utformades de rundaste utseendena ett fordon överhuvudtaget haft. Och den här känslan från de här föråldrade dyrbarheter kan man skönja på en svensk kyrkogård för rostiga bilar.

Inte någon lovlig gravplats för gamla fordon finns nuförtiden i Älvsbyn

Det existerar flertalet uppställningsställen för skrotade bilar i landet. Men enbart 2 är legitimerade av områdets miljökontor som bestående bilkyrkogårdar för trafikanter från Älvsbyn. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer flera dussintals bilmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen människor årligen. Trots ett myndighets rådslut om tömmande av alla skrotbilar, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett bevis på turistnäringens innebörd för stället och omhuldas för den skull på yppersta sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft samma stöd till inrättande av kulturminnen. Här startades en bildemontering under mitten av förra seklet. Handel av beg. bilkomponenter ägde rum till 80-talet då verksamheten avvecklades. Bilvraken blev kvarlämnade efter viss omhändertagande av skrotbilarna, som var uppställda på annans egendom. Omkring tusen skilda modeller från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, tillät allmänheten att promenera omkring och observera de förlegade klenoderna. Tragiskt nog har dessa besök resulterat i färre fordon. Framför allt har VW bubblor varit frestande för kriminella skrota bilen Göteborg. Endast dörrar och huv har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall ses som turistattraktion eller klimatförstörelse har argumenterats av miljökommissionen. Numera klassificeras fordonsvrak, som klimatvådligt avfall. Men så ålderstigna skrotbilar har självsanerats och klimatbekymmer har sanerats från marken.

Fara finns för illegal bilkyrkogård i Älvsbyn

Inte någon i Älvsbyn kommer likväl att kunna beskåda fordon från de mest välkända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes omkring 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då bilinnehavarna bestämde sig att begrava fordonet på detta finurliga sätt. Och Värmland har haft osynliga dragplåster. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Idag finner man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon utspridda i landet. Och det är förvånande hur dåligt dessa uppställningsområden är utvalda. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar glasklart om samlingsområden. Försakelsen på handlanden från betrodd polis är närmast ödesdiger och inspirerar till många fuffens. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass belevade och lagenliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Småland.