Samlingsställen i Nynäshamn för fordon är strikt illegala. Men inte de två numera godkända och populära bilkyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Årjäng. Några nya kommer likväl aldrig att uppkomma åter. Miljövårdsverkets bilskrotningsföreskrift att skrota fordonet med återbruk gör att gravplatser för bilar kommer att försvinna. De förekommande har med tiden fått miljösektionernas samtycke att håva in pengar till samhällena. Mängder av begeistrade bilinnehavare besöker de avlägsna ställena årsvis. Med sådant resultat backar även den mest högljudda klimataktivisten. Det är tur för massa beundrare. Rövare och marodörer sjunker ändå mängden. Det är framför allt amerikanerna som tilldrar det bästa engagemanget. De bullformade beskaffenheten från dessa vidunder är utan jämförande. Dåtidens fordon skapades av designers, som inte tvingades grubbla på luftmotstånd eller bensinkonsumtion. Det är enbart en fantasi att vänta sig en ny Mercury Turn Pike Cruiser eller någon annan plagiat av dessa 50-tals formgivna fullblod skall rekonstrueras.

Inte en enda lovlig kyrkogård för rostiga bilar finns i dag i Nynäshamn

Det existerar flera samlingsställen för ratade fordon i landet. Men endast 2 är auktoriserade av regionens miljöavdelning som permanenta bilkyrkogårdar för trafikanter från Nynäshamn. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals bilmärken från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 individer varje år. Trots ett samhällsorgans fastställande om elimination av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som varar trettio år till. Det om inget är ett belägg på turistnäringens betydelse för orten och skyddas för den skull på ultimata förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma hjälp till inrättande av sevärdhet. Här skapades en skrotningsfirma under 1950-talet. Försäljning av brukade reservdelar pågick till 80-talet då skrotföretaget lades ned.

Bilvraken blev orörda efter viss omhändertagande av fordonsvraken, som var uppställda på annans mark. Omkring tusen skilda bilmodeller från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, tillät vanligt folk att ströva omkring och se på de gamla rariteterna. Sorgligt nog har dessa besök medfört minskade fordon. Först och främst har Vw bubblor varit populära för plundrare. Bara dörrar och huv har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska ses som sevärdhet eller miljöförstörelse har debatterats av klimatutskottet. Idag klassas bilvrak, som miljöskadligt avfall. Men så äldre vrak har självsanerats och miljöbekymmer har befriats från skog och mark.

Risk förekommer för förbjuden gravplats med gamla fordon i Nynäshamn

Ingen i Nynäshamn kommer emellertid att kunna betrakta personbilar från de mest kända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende stället påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 personbilar fram ur en myr. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då ägarna beslöt att begrava fordonet på detta sluga sätt. Och Värmland har haft hemliga dragplåster. Östra Sivbergs malmbrott fasades skrota bilen Göteborg ut och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal skrotbilar. De äldsta är över 70 år gamla.

Numera finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon utspridda i Sverige. Det är överraskande hur uselt dessa ihopsamlingsplatser är utvalda. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan tillsyn av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om samlingsområden. Avsaknaden på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast kass och inspirerar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och lagliga gravplatser för gamla fordon i Värmland och Ryd.