Besökare från Nässjö återkommer till bilkyrkogården

När man kollar upp en illegal samlingsplats med fordonsvrak från Nässjö är det är inte underligt, att en påhälsning hos en kyrkogård för rostiga bilar medför en nostalgitripp av sällan känt slag.

De rostangripna stålskeletten från jänkare får en att komma ihåg om en epok som de flesta inte fått ta del av, men möjligtvis fantiserar om. Men perioden för sådana nyskapelser är slut. Premisserna för klimat och bilförbrukning har totalt förändrats, även på den nord amerikanska marknaden.

Mastiga men ofattbart stilfulla muskelknippen är i det förflutna. Och det är dessa hågkomsterna eller förhoppningar som triggas hos en entusiastisk turist. Att lokalisera rostangripna rester efter en enkel form fråntar inte uppfattningen om en design som aldrig skrota bilen Göteborg kommer tillbaka. På grund av de många årliga gästerna har två gravplatser för gamla fordon i Kyrkö Mosse och Båtnäs lyckats få varaktigt behörighet för verksamheten.

Kommunens förenade vinster från dessa får dessutom en orubblig klimatkämpe att fundera. Men på något ställe har diskussionen varit kraftiga. Att erhålla medgivande för en nyetablering är däremot meningslöst. olagliga ihopsamlingsområde, som naturenligt kan jämställas med bilkyrkogårdar med skrotbilar, är ett ökande bekymmer, som verkar vara besvärligt att bekämpa.

Inte en enda lagenlig bilkyrkogård existerar i dag i Nässjö

Det förekommer många samlingsområden för avdankade vrak i landet. Men enbart ett par är auktoriserade av platsens klimatkansli som varaktiga bilkyrkogårdar för trafikanter från Nässjö. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland.

I Ryd existerar många hundra bilmärken från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen personer årsvis. Även fast ett myndighets beslut om elimination av alla skrotbilar, har ett bygglov, som fortgår trettio år till. Det om inget är ett kvitto på besöksverksamhetens mening för platsen och omhuldas för den skull på ultimata förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan assistans till upprättande av attraktion. Här startades en bilskrot under mitten av förra seklet.

Försäljning av begagnade bildelar ägde rum till 1980-talet då bilskroten avvecklades. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter särskild omhändertagande av bilvraken, som var uppställda på annans mark. Cirka tusen olika märken från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav privat personer att promenera runt och beskåda de förlegade rariteterna.

Tragiskt nog har dessa påhälsningar medfört minskade bilar. Framför allt har VW bubblor varit tilltalande för skövlare. Enbart inredningar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng skall ses som kulturminne eller miljökatastrof har debatterats av klimatnämnden. Nuförtiden bedöms fordonsvrak, som klimatvådligt avfall. Men så äldre bilvrak har självrensats och miljöproblem har befriats från skog och mark.

Hot förekommer för illegal bilkyrkogård i Nässjö

Ingen i Nässjö kommer likväl att kunna observera fordon från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 skrotbilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för handhavande och övervakning, då bilinnehavarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda besöksmål.

Östra Sivbergs gruvhål lades ned och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden finner man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon spridda i Sverige. Det är förbluffande hur bedrövligt dessa samlingsområden är valda. Att beskåda sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar glasklart om transitplatser. Bristen på åtgärder från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste ändå lämnas till landets två i särklass förnämsta och lagliga gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Kyrkö Mosse.