Myndigheter säger nej till bilkyrkogård i Kopparmora

Kyrkogårdar för rostiga bilar har övergått till gigantiska turistattraktioner för alla bilentusiaster från Kopparmora, som gynnar till en stor del av bygdens turistförtjänster. Många bilskrotar har försökt att skapa nåt motsvarande genom att magasinera ålderstigna bilar. Allmänt Kända fordonsmärken skulle kunna dra inbitna raggare från hela Sverige, men Transportstyrelsens skrotningsstadga sätter stopp skrota bilen Göteborg för sådana handlingar. Och det finns ”bilkyrkogårdar” med helt andra avsikter än uppvisande av avdankade fordon för vanliga människor. Flertalet är förbjudna uppställningsplatser, som är påtagliga att beskåda. Ledare från Miljöförvaltning har skygglappar eller skyller på andra som ansvariga, varför dessa klimatskadliga platser jobbar utan besök av någon myndighet. Men det finns ett par seriösa skrotar som fått myndigheterna förtroende att driva sina gamla bilskrotar i skogen fortsättningsvis.

Inte en enda laglig bilkyrkogård existerar i dag i Kopparmora

Det finns massa uppställningsplatser för kasserade personbilar i Sverige. Men blott 2 är ackrediterade av ortens klimatbyrå som varaktiga bilkyrkogårdar för resenärer från Kopparmora. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra märken från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen personer årsvis. Trots ett departements rådslut om utrensning av alla personbilar, har ett medgivande, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksverksamhetens värde för orten och skyddas för den skull på ultimata vis av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått likadan hjälp till inrättande av kulturminnen. Här grundades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Försäljning av brukade reservdelar ägde rum till 1980-talet då bilskroten avvecklades. Vraken blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var parkerade på annans egendom. Ungefär tusen olika fordonsmärken från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde företaget, tillät gemene man att knalla omkring och betrakta de gamla klenoderna. Dessvärre har dessa vistelser resulterat i färre personbilar. Framför allt har Saab V-4 varit åtråvärda för plundrare. Enbart fälgar med däck har kvarlämnats. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Båtnäs ska betraktas som sevärdhet eller miljöförödelse har debatterats av klimatkommissionen. Numera kategoriseras bilvrak, som miljöskadligt avfall. Men så gamla bilvrak har självsanerats och miljöbesvär har sanerats från marken.

Risk förekommer för illegal gravplats med gamla fordon i Kopparmora

Ingen i Kopparmora kommer likväl att kunna se personbilar från de mest välkända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället påträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes cirka 200 bilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då fordonsägarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta finurliga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga sevärdheter. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Idag finner man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i landet. Det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa uppställningsområden är utvalda. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar uppenbart om transitställen. Försakelsen på aktioner från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste ändå lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och legitima bilkyrkogårdar i Värmland och Ryd.