När man tittar på en illegitim uppsamlingsställe med bilvrak från Kramfors är det är inte märkligt, att ett besök hos en gravplats för gamla fordon ger en återblickande som man inte ofta känner. De rostiga karosserna från bilar på andra sidan av Atlanten får en att minnas om en tid som många inte varit med om, men kanske fantiserar om. Men tiden för dylika uppkäftiga personbilar är till ända. Förutsättningarna för miljö och bilåtgång har fullkomligt förvandlats, till och med på den nord amerikanska handeln. Bastanta men fantastiskt smakfulla ekipage är ett minne blott. Det är dessa hågkomsterna eller drömmar som väcks hos en glödande turist. Att hitta rostangripna vrakdelar efter en okomplicerad typexempel förtar inte åsikten om en skapelse som aldrig kommer tillbaka. Som ett resultat skrota bilen Göteborg av de många årliga gästerna har två bilkyrkogårdar i Småland och Värmland lyckats få varaktigt behörighet för rörelsen. Samhällets förenade inkomster från dessa får även en inbiten klimatsjäl att tänka om. Men på nåt ställe har tongångarna varit höga. Att erhålla medgivande för en upprättande är däremot lönlöst. olagliga samlingsutrymme, som naturmässigt kan liknas med kyrkogårdar för rostiga bilar med fordon, är ett växande bekymmer, som tycks vara komplicerat att bekämpa.

Inte någon legitim gravplats för gamla fordon förekommer idag i Kramfors

Det finns otaliga ihopsamlingsområden för uttjänta vrak i landet. Men enbart 2 är legitimerade av ortens miljöbyrå som permanenta bilkyrkogårdar för resande från Kramfors. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer flera dussintals märken från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen personer årsvis. Fastän ett departements rådslut om tömmande av alla skrotbilar, har ett tillstånd, som varar till 2050. Det är verkligen ett kvitto på besöksverksamhetens innebörd för stället och värnas därför på lämpligaste förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma undsättning till upprättande av sevärdhet. Här grundades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Försäljning av beg. delar ägde rum till åttio-talet då verksamheten lades ned. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter viss omhändertagande av skrotbilar, som var uppställda på annans egendom. Typ tusen annorlunda fordonsmärken från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, medgav gemene man att vandra runt och observera de äldre klenoderna. Olyckligtvis har dessa besök medfört minskade fordon. Först och främst har Saab V-4 varit begärliga för kriminella. Enbart fälgar med däck har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs skall betraktas som turistattraktion eller klimatförstörelse har argumenterats av miljönämnden. Idag rangordnas en utjänad bil, som miljöfarligt avfall. Men så föråldrade vrak har självrensats och miljöbekymmer har befriats från skog och mark.

Hot existerar för olaglig gravplats med gamla fordon i Kramfors

Inte en själ i Kramfors kommer likväl att kunna betrakta objekt från de mest kända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 personbilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då ägarna beslöt att dölja bilen på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga lockelse. Östra Sivbergs gruva avvecklades och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden finner man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon fördelade i Sverige. Det är överraskande hur illa dessa uppställningsställen är selekterade. Att beskåda sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om transitområden. Försakelsen på aktioner från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass högättade och lagliga bilkyrkogårdar i Värmland och Ryd.