Illegala insamlingsställen med personbilar i Knivsta motarbetas av Miljöpartiet. Men två gravplatser för gamla fordon i Sverige lever vidare som ett resultat av den höga inkomsten till kommunens penningkista. Orten kring Kyrkö Mosse och Båtnäs har övergått till hela länens ofantliga dragplåster. Att bevittna på de väldigt åtgångna skrotbilarna från mitten av förra seklet är att vrida klockan till samma tidpunkt. Antagligen är det amerikanska rackare, som får den kompromisslösa bilinnehavaren att vrida klockan bakåt. Och med allt rätt. Designer, som var bilarkitekter, tog fram personbilar med endast form som föredöme. Bastanta vackra starka bilar med motiv på huven introducerades med överdådig prakt. När en nostalgisk besökare har drömmar sig bakåt i tiden, tänker han inte på de jättelika klimatproblemen sådana bjässar skulle vålla med nutidens miljöfilosofi. Och där illegitima skrota bilen Göteborg områden med uttjänta bilar är en gastkramning för aktivister. Men föreställningar och fantasier försämrar inte klimatet. Så den avslappnande gångturen kring de rostiga uttjänta fordonen är en lisa för själen. Och kommunens penningförråd ökar för varje gäst som kommer.

Ingen lagenlig bilkyrkogård existerar nuförtiden i Knivsta

Det finns en del uppställningsställen för avdankade bilvrak i Sverige. Men blott ett par är certifierade av regionens miljöavdelning som bestående bilkyrkogårdar för trafikanter från Knivsta. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns flera dussintals fordonsmodeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen individer årsvis. Fastän ett myndighets beslut om elimination av alla skrotbilar, har ett medgivande, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett belägg på besöksverksamhetens mening för platsen och skyddas således på bästa vis av kommunen. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan undsättning till etablering av kulturminnen. Här grundades en skrot under mitten av förra seklet. Handel av begagnade bilreservdelar höll på till åttio-talet då verksamheten avvecklades. Fordonsvraken blev orörda efter viss omhändertagande av skrotbilarna, som var placerade på annans egendom. Typ tusen olika märken från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, lät privat personer att knalla runt och se de äldre rariteterna. Beklagligtvis har dessa besök resulterat i färre personbilar. Framför allt har Vw bubblor varit attraktiva för plundrare. Endast dörrar och huv har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng skall ses som kulturminne eller miljöförödelse har avhandlas av klimatutskottet. Nu för tiden klassificeras fordonsvrak, som klimatgiftigt avfall. Men så äldre vrak har självrensats och miljöbesvär har befriats från skog och mark.

Fara förekommer för illegitim bilkyrkogård i Knivsta

Ingen i Knivsta kommer ändå att kunna beskåda bilar från de mest välkända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen anträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes omkring 200 uttjänta bilar fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för handhavande och övervakning, då bilägarna beslöt att begrava bilen på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga besöksmål. Östra Sivbergs gruva avvecklades och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden hittar man helt andra olagliga bilkyrkogårdar utspridda i landet. Det är förbluffande hur dåligt dessa ihopsamlingsområden är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar glasklart om transitområden. Bristen på handlanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En ära måste ändå lämnas till landets två i särklass belevade och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.