Uppställningsställen i Långedrag för skrotbilar är strängt illegitima. Men inte de två numera godkända och välbesökta skrot-kyrkogårdarna i Småland och Värmland. Några nya kommer dock aldrig att uppkomma åter. Naturvårdsverkets bilskrotsbestämmelse att göra sig av med bilen med återanvändning grusar alla sådana tankar. De förekommande har omsider fått klimatdepartementens välsignelse att håva in pengar till orterna. Ett stort antal begeistrade fordonsägare kör till de avskilda platserna varje år. Med sådant utslag veknar även den mest högljudda miljöeldsjälen. Och det är turligt för massa entusiaster. Rövare skrota bilen Göteborg och marodörer minskar likväl antalet. Det är framför allt jänkarna som dra till sig det främsta engagemanget. De bulliga designerna från dessa vidunder saknar liknelse. Dåtidens fordon skapades av konstruktörer, som inte var skyldiga ta hänsyn på tyngder eller bensinkonsumtion. Det är endast en fantasi att vänta sig en ny Chrysler Newport eller någon annan kopia av dessa eleganta utformade monster ska rekonstrueras.

Inte en enda lovlig bilkyrkogård existerar nu för tiden i Långedrag

Det existerar otaliga uppställningsområden för kasserade bilar i landet. Men endast 2 är ackrediterade av ortens klimatavdelning som varaktiga gravplatser för gamla fordon för turister från Långedrag. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns flera dussintals bilmodeller från början av 1900-talet och besöks av mer än 15 000 människor årligen. Även fast ett kommunalt beslut om avlägsnande av alla skrotbilar, har ett medgivande, som varar trettio år till. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens betydelse för orten och vårdas för den skull på bästa förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått likadan assistans till upprättande av attraktion. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Säljande av brukade delar ägde rum till 1980-talet då verksamheten upphörde. De uttjänta fordonen blev stående kvar efter särskild omhändertagande av bilar, som var parkerade på annans egendom. Omkring tusen annorlunda bilmärken från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, tillät privat personer att knalla runt och beskåda de äldre rariteterna. Beklagligtvis har dessa påhälsningar resulterat i färre objekt. Framför allt har Vw bubblor varit frestande för skövlare. Enbart dörrar och huv har lämnats kvar. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Båtnäs ska betraktas som turistattraktion eller miljöförstörelse har diskuterats av miljökommissionen. Idag bedöms bilvrak, som klimatfarligt restprodukt. Men så föråldrade bilvrak har självrensats och miljöbesvär har sanerats från marken.

Hot förekommer för illegal bilkyrkogård i Långedrag

Ingen i Långedrag kommer likväl att kunna beskåda objekt från de mest välkända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 fordon fram ur ett kärr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och övervakning, då bilägarna tog beslutet att dölja fordonet på detta smarta sätt. Och Värmland har haft osynliga sevärdheter. Östra Sivbergs brott lades ned och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Numera finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon spridda i Sverige. Det är förbluffande hur förkastligt dessa uppställningsområden är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar solklart om uppställningsställen. Avsaknaden på aktioner från ansvarig polis är närmast kass och uppmuntrar till många oegentligheter. En ära måste ändå lämnas till landets två i särklass högättade och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Ryd.