Miljöansvarig på Öland varnar för illegala bilkyrkogårdar

Att se en dumpade fordon i skogen är en olust. Men raggare på Öland frestas likväl till en bilkyrkogård som flugor till en sockerbit. I Småland och Värmland existerar ett par legalt grundade skrothandlare, som förvandlats till rena rama skrotbils-utställningar. Åtskilliga fordon med annorlunda bilmärken från mitten av 1900-talet förekommer och offentliggörs för begrundan emellan träd och buskar. Det är mer än fordonsentusiaster som beundrar muskelpaketen och formgivningar av de amerikanska giganterna. Fina bulliga konturer och enorma motorer var den tidens normer för en duglig vara. Skörden dyrkas fortfarande av många turister årsvis. Skrot kyrkogårdarna har övergått till hemkommunernas stora inkomstkälla och alstrar de bästa turistintäkterna. Dessa förtjänster har även tyglat naturkämparna krav på borttransport och avveckling av sysselsättningarna. Men en etablering eller expansion av en sådan inrättning är helt stoppad igenom Naturvårdsverkets ultimatum att göra sig av med en uttömd bil för återvinning.

Inte en enda legal gravplats för gamla fordon existerar nu för tiden på Öland

Det existerar massa uppställningsområden för ratade fordon i landet. Men blott två är godkända av ortens miljökontor som bestående bilkyrkogårdar för trafikanter från Öland. Dessa kända områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar flera dussintals märken från början av 1900-talet och besöks av mer än femton tusen individer varje år. Trots ett myndighets beslut om tömmande av alla fordon, har ett godkännande, som varar till 2050. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens värde för platsen och omhuldas för den skull på bästa sätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft samma undsättning till etablering av sevärdhet. Här grundades en bilskrot under mitten av förra seklet. Säljande av brukade bilkomponenter pågick till 1980-talet då skrotföretaget lades ned. De uttjänta fordonen blev orörda efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilar, som var uppställda på annans egendom. Omkring tusen olika bilmärken från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, tillät gemene man att ströva omkring och observera de föråldrade klenoderna. Beklagligtvis har dessa påhälsningar resulterat i färre objekt. Först och främst har Volkswagen-bussar varit lockande för skövlare. Bara dörrar och huv har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall ses som kulturminne eller miljöförstörelse har avhandlas av miljökommittén. Nu för tiden klassas bilvrak, som miljöfarligt restprodukt. Men så gamla vrak har självsanerats och miljöproblem har befriats från skog och mark.

Risk finns för illegal gravplats för gamla fordon på Öland

Ingen på Öland kommer emellertid att kunna betrakta bilar från de mest kända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende platsen upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades omkring 200 fordon fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för hantering och övervakning, då ägarna beslöt att dölja bilen på detta sluga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga attraktioner. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten Skrota bilen Göteborg snabbt under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon fördelade i landet. Det är överraskande hur förkastligt dessa ihopsamlingsställen är utvalda. Att se sådana på vattenskyddade områden utan tillsyn av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om transitplatser. Avsaknaden på aktioner från ansvarig polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste ändå lämnas till Sveriges två i särklass belevade och legala bilkyrkogårdar i Värmland och Småland.