Miljöansvarig i Henån varnar för illegala bilkyrkogårdar

Uppställningsställen i Henån för bilar är strikt förbjudna. Men inte de 2 nuförtiden behöriga och välbesökta bilkyrkogårdarna i Ryd och Värmland. Några nya kommer emellertid inte någonsin att uppkomma återigen. Trafikverkets bilskrotsförordning att göra sig av med fordonet med recycling gör att gravplatser för bilar kommer att försvinna. De existerande har numera fått klimatsektionernas samtycke att dra in inkomster till orterna. Tiotusentals av lyriska bilinnehavare besöker de ensliga platserna varje år. Med sådant utslag veknar också den mest högljudda klimateldsjälen. Och det är tur för massa fantaster. Tjuvar och marodörer minskar emellertid antalet. Det är först och främst jänkarna som dra till sig det bästa inlevelsen. De bullformade beskaffenheten från dessa fordon saknar jämförande. Dåtidens fordon skapades av ingenjörer, som inte måste ta hänsyn på tyngder eller bränslekonsumtion. Det är endast en utopi att förvänta sig en ny Ford Crown Victoria eller någon annan kopia av dessa eleganta formgivna muskelpaket skall rekonstrueras.

Inte en enda lagenlig kyrkogård för rostiga bilar förekommer idag i Henån

Det existerar otaliga uppställningsplatser för kasserade bilvrak i Sverige. Men blott 2 är behöriga av områdets klimatbyrå som varaktiga bilkyrkogårdar för resande från Henån. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns flera dussintals modeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen personer varje år. Även fast ett myndighets rådslut om tömmande av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett bevis på turistverksamhetens mening för platsen och värnas följaktligen på ultimata förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma Skrota bilen Henån undsättning till etablering av kulturminnen. Här skapades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Säljande av beg. reservdelar pågick till åttio-talet då verksamheten avvecklades. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av skrotbilarna, som var placerade på annans mark. Ungefär tusen annorlunda modeller från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, tillät vanligt folk att vandra runt och beskåda de ålderstigna klenoderna. Olyckligtvis har dessa påhälsningar inneburit minskade fordon. Speciellt har Volkswagen-bussar varit populära för skövlare. Enbart dörrar och huv har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Årjäng ska ses som turistattraktion eller klimatkatastrof har debatterats av klimatnämnden. Idag klassificeras ett uttjänt fordon, som miljövådligt restprodukt. Men så gamla skrotbilar har självrensats och miljöbekymmer har sanerats från marken.

Risk förekommer för olaglig gravplats för gamla fordon i Henån

Inte en själ i Henån kommer emellertid att kunna se objekt från de mest välkända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde schaktades cirka 200 personbilar fram ur en myr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för användning och tillsyn, då ägarna beslöt att dölja fordonet på detta listiga sätt. Och Värmland har haft osynliga besöksmål. Östra Sivbergs brott lades ned och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i riket. Och det är överraskande hur uselt dessa uppställningsställen är selekterade. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om samlingsplatser. Avsaknaden på ingripanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många oegentligheter. En ära måste likväl lämnas till Sveriges två i särklass belevade och legitima gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Ryd.