Kyrkogårdar för rostiga bilar har omvandlas till jättelika lockelse för alla bilentusiaster från Säve, som bidrar till en del av traktens turistintäkter. Några skrothandlare har prövat att etablera någonting motsvarande igenom att ställa upp ålderstigna personbilar. Allmänt Kända märken skulle kunna dra inbitna bilbeundrare från hela Norrland, men Miljövårdsverkets bilskrotningsbestämmelse sätter hinder för sådan tankar. Och det existerar ”kyrkogårdar för rostiga bilar” med övriga syften än utställning av avdankade skrota bilen Säve för vanliga människor. Många är förbjudna bilplatser, som är uppenbara att se. Ansvarig naturadministrering verkar inte bry sig eller skyller på andra som vållande, varför de här klimatskadliga platser jobbar utan besök av någon myndighet. Men det förekommer enstaka seriösa företag som fått Miljövårdsverkets tillit att driva sina antika bilskrotar i skogen fortsättningsvis.

Ingen laglig kyrkogård för rostiga bilar finns nu för tiden i Säve

Det existerar en del uppställningsställen för avdankade fordon i Sverige. Men endast två är behöriga av områdets miljöbyrå som bestående gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Säve. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns många hundra märken från början av 1900-talet och besöks av mer än femton tusen personer årligen. Trots ett departements beslut om avlägsnande av alla personbilar, har ett medgivande, som varar trettio år till. Det om inget är ett bevis på besöksverksamhetens innebörd för orten och värnas således på yppersta förfaringssätt av samhället. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft samma undsättning till inrättande av sevärdhet. Här grundades en skrot under mitten av förra seklet. Försäljning av begagnade bildelar fortgick till 1980-talet då bilskroten avvecklades. Fordonsvraken blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilar, som var parkerade på annans mark. Typ tusen skilda modeller från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, lät allmänheten att ströva omkring och se på de föråldrade rariteterna. Sorgligt nog har dessa vistelser inneburit färre personbilar. Framför allt har Volkswagen-bussar varit omtyckta för skövlare. Bara stolar har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Årjäng ska ses som kulturminne eller miljöförödelse har debatterats av miljödelegationen. Numera klassificeras en utjänad bil, som klimatgiftigt restprodukt. Men så gamla bilvrak har självrensats och klimatbesvär har sanerats från marken.

Fara existerar för olaglig kyrkogård för rostiga bilar i Säve

Inte någon i Säve kommer emellertid att kunna beskåda bilar från de mest välkända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades omkring 200 fordon fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för handhavande och kontroll, då ägarna bestämde sig att dölja fordonet på detta smarta vis. Och Värmland har det förekommit hemliga besöksmål. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal vrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar spridda i Sverige. Det är förvånande hur uselt dessa ihopsamlingsplatser är selekterade. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Trafikverkets är påfallande. Det handlar uppenbart om uppställningsställen. Avsaknaden på aktioner från betrodd myndighet är närmast kass och inspirerar till många bedrägerier. En ära måste emellertid lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Ryd.