Lönlöst att söka tillstånd för en bilkyrkogård i Hovmantorp

När man ser en lagstridig samlingsutrymme med skrotbilar från Hovmantorp är det är inte märkligt, att en påhälsning på en bilkyrkogård innebär en tillbakablickande av sällan känt slag. De rostiga karosserna från bilar på andra sidan av Atlanten påminner om en tidsperiod som många inte varit med om, men kanske har drömmar om. Men tiden för sådana uppkäftiga personbilar är förbi. Förutsättningarna för miljö och fordonsåtgång har fullständigt ändrats, också på den amerikanska marknaden. Tunga men fantastiskt stilfulla muskelknippen skrota bilen Göteborg är en förgången tidsperiod. Och det är dessa minnesbilderna eller drömmar som upplivas hos en entusiastisk turist. Att finna rostiga kvarlevor efter en elementär form förstör inte åsikten om en formgivning som aldrig kommer tillbaka. På grund av de många årliga besökarna har 2 bilkyrkogårdar i Småland och Båtnäs lyckats få permanent tillstånd för rörelsen. Samhällets ackumulerade vinster från dessa får även en orubblig klimataktivist att fundera. Men på nåt ställe har diskussionen varit kraftiga. Att få behörighet för en nyetablering är däremot lönlöst. förbjudna insamlingsutryme, som naturenligt kan jämföras med gravplatser för gamla fordon med skrotbilar, är ett tilltagande problem, som tycks vara komplicerat att motarbeta.

Inte en enda lagenlig kyrkogård för rostiga bilar existerar idag i Hovmantorp

Det existerar flertalet ihopsamlingsställen för ratade personbilar i landet. Men endast ett par är godkända av traktens klimatkansli som varaktiga gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Hovmantorp. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns flera dussintals bilmärken från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen människor varje år. Fastän ett kommunalt rådslut om utgallring av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som varar till 2050. Det är verkligen ett bevis på turistverksamhetens innebörd för orten och omhuldas därför på yppersta förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan hjälp till upprättande av attraktion. Här grundades en skrotningsfirma under 1950-talet. Säljande av brukade bilreservdelar ägde rum till 80-talet då skrotföretaget avvecklades. Vraken blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av bilvraken, som var parkerade på annans egendom. Ungefär tusen annorlunda modeller från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, lät gemene man att gå runt och iaktta de äldre rariteterna. Dessvärre har dessa besök resulterat i minskade objekt. Särskilt har Saab V-4 varit frestande för tjuvar. Enbart dörrmattor har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland skall ses som sevärdhet eller klimatförödelse har diskuterats av klimatdelegationen. Nuförtiden klassificeras bilvrak, som miljövådligt avfall. Men så gamla fordonsvrak har självrensats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.

Risk finns för olaglig gravplats för gamla fordon i Hovmantorp

Inte en själ i Hovmantorp kommer dock att kunna observera bilar från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes omkring 200 personbilar fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för handhavande och kontroll, då fordonsinnehavarna beslöt att dölja bilen på detta smarta vis. Och Värmland har det förekommit osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal skrotbilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera finner man helt andra olagliga bilkyrkogårdar spridda i Sverige. Det är förbluffande hur bedrövligt dessa samlingsområden är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan kontroll av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar uppenbart om samlingsområden. Försakelsen på åtgärder från ansvarig polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många bedrägerier. En heder måste likväl lämnas till landets två i särklass belevade och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Ryd.