Fler än raggare i Holmsund finner harmoni på en bilkyrkogård

Mångåriga skrotbilssamlingar i Holmsund som ser ut som gravplatser för gamla fordon är numera inte legala. Några nya med tillstånd att synliggöra antika klenoder kommer aldrig att etableras. Transportstyrelsen hejdar via bilskrotslagen alla sådana planer. Bilar som tjänat ut är kategoriserade som klimatriskabelt avfall och behöver kasseras och destrueras av en behörig skrotfirma. Men de fåtal som förekommer har ändå omvandlas till stora sevärdheter. Merparten av lokalsamhällets besöksnäring baseras på och runt dessa ställen. De rostiga stålskeletten från 50-talet upplivar flera åminnelser hos en tillbakablickande ägare. Modeller blandas i en underbar kombination. Gamla utgångna fordonsmärken kan även visa sig mellan träden. Så inget annat kan liknas med atmosfären, från svunna tider, än dessa ställen.

Inte en enda lagenlig gravplats för gamla fordon existerar idag i Holmsund

Det existerar flera samlingsställen för uttjänade fordon i Sverige. Men blott två är legitimerade av regionens klimatkontor som permanenta gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Holmsund. Dessa allmänt bekanta platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns många hundra märken från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 personer varje år. Fastän ett myndighets beslut om utgallring av alla skrotbilar, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens värde för stället och vårdas följaktligen på yppersta sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft samma assistans till upprättande av kulturminnen. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Handel av beg. bilreservdelar fortgick skrota bilen Göteborg till åttio-talet då skroten upphörde. Skrotbilarna blev orörda efter speciell omhändertagande av bilvraken, som var uppställda på annans mark. Cirka tusen skilda märken från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, lät allmänheten att knalla omkring och se de föråldrade klenoderna. Beklagligtvis har dessa vistelser inneburit minskade objekt. Särskilt har Saab V-4 varit attraktiva för kriminella. Bara dörrmattor har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs ska betraktas som turistattraktion eller miljöförstörelse har avhandlas av klimatdelegationen. Nuförtiden klassificeras skrotbil, som miljövådligt avfall. Men så äldre vrak har självsanerats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.

Fara förekommer för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Holmsund

Inte en själ i Holmsund kommer ändå att kunna betrakta fordon från de mest kända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 fordon fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för användning och övervakning, då ägarna tog beslutet att jordfästa bilen på detta fiffiga vis. Och Värmland har det förekommit osynliga besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal vrak. De äldsta från 50-talet. Idag hittar man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i Sverige. Det är förvånande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsplatser är selekterade. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar glasklart om uppställningsplatser. Bristen på handlanden från betrodd polis är närmast kass och uppmuntrar till många bedrägerier. En heder måste dock lämnas till landets två i särklass belevade och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Kyrkö Mosse.