Den fordonsägare från Gislaved som vill uppleva en tillbakablickande resa i personbilshistorien ska besöka en kyrkogård för rostiga bilar, som är tvärsom till en lagstridig uppställningsplats med kasserade personbilar. Här kan man påträffa många modeller av skilda modeller från 40-60-talet. Jänkare ofantliga som hus ihopblandas med små europeiska i en överväldigande kombination. En stor mängd av inredningarna är borta för länge sedan och fordonen liknar stålskelett. Men de klassiska utseendena kan man fortfarande skönja. Att bilkyrkogårdarna i Ryd och Båtnäs har övergått till traktens främsta besöksmål är inte så konstigt. Till och med kritiska miljödivisioner, som förordnat om borttransport av vraken, har förmåtts förändra inställning på grund av pengarna som bidrar till samhället. Tragiskt nog har dessa charmfulla bilkyrkogårdar fått olagliga efterträdare, som tycks samla på kasserade personbilar. Nya tuffa föreskrifter hejdar emellertid legal upprättande. Att skrota fordonet med inlämning av reg. bevis, skrotintyg med avfärdande från bilregistret samt rensning av klimatfarofyllt spill kräver andra stadgar. Men de nuvarande två lagliga kyrkogårdarna kommer att underhålla fordonsentusiasterna i framtiden.

Ingen lagenlig gravplats för gamla fordon finns idag i Gislaved

Det existerar flera samlingsställen för uttjänta fordon i landet. Men endast ett par är legitimerade av platsens miljökontor som varaktiga bilkyrkogårdar för resande från Gislaved. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar flera dussintals märken från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen individer årsvis. Trots ett kommunalt rådslut om tömmande av alla bilar, har ett godkännande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett belägg på besöksnäringens betydelse för orten och skyddas följaktligen på bästa förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft samma assistans till inrättande av sevärdhet. Här grundades en bildemontering under 1950-talet. Säljande av begagnade bildelar pågick till 1980-talet då skrotföretaget upplöstes. Bilvraken blev orörda efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var parkerade på annans egendom. Ungefär tusen annorlunda fordonsmärken från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde företaget, lät allmänheten att vandra runt och iaktta de gamla rariteterna. Olyckligtvis har dessa påhälsningar inneburit minskade Skrota bilen Göteborg. Först och främst har Saab V-4 varit attraktiva för plundrare. Endast dörrmattor har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall ses som kulturminne eller miljöförödelse har argumenterats av klimatkommissionen. Nuförtiden bedöms fordonsvrak, som klimatfarligt avfall. Men så gamla fordonsvrak har självrensats och miljöbekymmer har befriats från skog och mark.

Hot existerar för lagstridig bilkyrkogård i Gislaved

Inte någon i Gislaved kommer ändå att kunna betrakta objekt från de mest välkända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest kända platsen anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades ungefär 200 bilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och kontroll, då fordonsinnehavarna beslöt att jordfästa fordonet på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga dragplåster. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar utspridda i landet. Det är överraskande hur illa dessa samlingsplatser är selekterade. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Bristen på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många bedrägerier. En ära måste emellertid lämnas till landets två i särklass belevade och legala bilkyrkogårdar i Årjäng och Småland.